Lång kamp lönade sig

YA träffar Wiggo Jurgård i den nyanlagda parken i hörnet av Backgatan/Simrisvägen. Skulturen Raketen omges numera av nyplanterade träd, buskar och perenner. Höstanemonerna lyser tillsammans med rudbeckia i mörkt rött och vitt.

– Det är så roligt att det har blivit så fint här. Kommunens stadsträdgårdsmästare Anders Wanstadius ska ha ett stort tack. Han har sett till att man tog bort det gamla och fula växter som fanns här innan. Det var helt igenväxt, säger Wiggo Jurgård, en i gruppen av dem som kallats Raketens vänner.

Aktionsgruppens kamp för att rädda skulpturen började för sju år sedan. På våren 2007 beslutade kultur- och fritidsnämnden att riva skulpturen av konstnären Karin Norelius. Politikerna menade att skulpturen var ohjälpligt förfallen.

Lögner

– Det är en av alla lögner om skulpturen. Det är sant att vissa mosaikbitar på nedre delen av den var borta. Det berodde på att det var ungdomar som hade plockat bort dem. De hade ofta hängt här vid skulpturen och en del hade till och med klottrat på den. Men det värsta var ju att det var kommunen som inte skött fontänen och inte tömde den på vatten under vintern. Det gjorde ju att alla rör sprängdes sönder. Men att påstå att mosaiken inte klarade frosten är helt fel, och till och med lögn. Av någon anledning ville ansvariga på kulturförvaltningen inte ha kvar Raketen.

Anledning till att Wiggo Jurgård kan uttala sig så tvärsäkert om Raketens hållfasthet beror på att han hjälpte Karin Norelius åtskilligt då hon tillverkade skulpturen.

– Hon bodde ute vid oss i Simrislund, och var en trevlig dam. Jag hade en mekanisk verkstad och hjälpte till att svetsa formen till den sju, åtta meter höga skulturen. Sedan hade vi hjälp av Bo Ohlsson, som sedan startade affär i Tomelilla. På den tiden hade han ett gjuteri i Ullstorp. Han gjöt skulpturen i två delar. Efter det limmade vi samman de två halvorna. Att den skulle ta in vatten är det inte tal om, säger Wiggo Jurgård.

Politikerna sansade sig småningom och skulpturen fick stå kvar. Sensommaren 2007 påbörjades renoveringen. Gamla trasiga mosaikbitar byttes ut. Mosaikbitarna som användes hämtades från Karin Norelius gamla ateljé.

Vin och hummer

– Jag är väldigt belåten. Det är helt underbart att allt har blivit så bra. Karin hade gillat den här platsen. Jag minns kvällen 1967 efter invigningen. Vi firade hemma hos henne med vin och hummer, säger Wiggo Jurgård.