Mejerskans barnbarn öppnar eget

Cecilia Olsson öppnar dörren till gårdens nybyggda kylrum, sticker ner skeden i tråget och spräcker den gräddgula hinnan. Under det lena gräddlagret blottas filen, kritvit och dallrande.

– Vilken tycker du är godast? undrar hon, sedan YA:s utsända fått smaka på ytterligare ett par varianter som hon tagit fram.

I nästa vecka är det tänkt att produktionen ska dra igång på allvar på Vitaby kyrkby mejeri. Därmed går också en dröm i uppfyllelse för Cecilia Olsson. Visserligen fortsätter hon att arbeta som sjuksköterska i Ystad men hon har dragit ner på arbetstiden där för att hinna med sitt nya arbete hemma på gården.

– Jag har gått här och spånat. Jag och min man ville göra någonting tillsammans - och då kändes det ganska naturligt att det blev ett mejeri, konstaterar hon, sedan hon bytt kläder och tofflor och gått ut på gårdsplanen och vidare ner till hagarna, där mejeriets egna leverantörer betar.

Cecilias man Anders Lindholm är nämligen minst nionde generationen mjölkbonde på gården i sluttningen. Hittills har hela produktionen från gårdens mjölkkor levererats till Skånemejerier men nu kommer en liten del av mjölken att stanna på gården för att förädlas på plats.

– Jag kommer att börja med enkla produkter, som fil, grädde och crème fraîche. Det viktiga är att det bli bra produkter, menar Cecilia Olsson.

Inför starten har hon gått en utbildning i mathantverk och entreprenörskap på Folkuniversitet i Kristianstad. Det har även blivit praktik på gårdsmejerier i Flen och i Värmland.

– Och jag har faktiskt varit nere i Italien och lärt mig göra mozzarella också, säger hon med ett stort leende.

Hennes engagemang och affärsidéer har också slagit an i vidare kretsar. På onsdagen tilldelas hon 50 000 kronor ur den nystartade hans Thuressons stiftelse för utveckling av mat och dryck på Österlen (se artikel här intill).

– Det känns fantastiskt att få det här stipendiet, konstaterar hon.

Hon har även redan hittat kunder för sina produkter, både affärer och restauranger. Och någon form av gårdsförsäljning lär det också bli.

– I början hade jag inte tänkt det men det finns en efterfrågan, folk hör av sig och undrar när de kan komma.

Med sitt nystartade gårdsmejeri fortsätter hon också en familjetradition.

– Som ung arbetade min mormor som mejerska på mejeriet i Södra Mellby, berättar hon och letar fram ett gammal blekt foto, där mormor och hennes kollegor poserar i vita klänningar.

En lastbil kör in på gården. Kartonger fulla med burkar lyfts av, burkar som snart ska fyllas med grädde och fil.

Så småningom ska det bli andra produkter också.

– Jag vill göra smör och glass - grannen har blåbär och tanken är att själv odla lite hallon så att det blir glass på enbart färska bär, förklarar hon entusiastiskt.

Och ost då?

– Absolut. Jag älskar ost, är en riktig ostfanatiker, utbrister hon med ett hjärtligt skratt.