Museets spetsar på nätet

Eftersom planen var att museets hemvist Hafreborg skulle byggas om har utställningen av den digra knypplingssamlingen plockats ner och förvaras nu i förråd. För att kulturskatten ändå ska vara tillgänglig för allmänheten tar man nu simrishamn.se till hjälp.

– Vi lägger inte ut allt vi har. Syftet är att väcka ett intresse och att folk ska vilja komma hit och se vad vi har. Intresserade kan boka visningar, berättar Oline Sörensen som ansvarar för knypplingssidorna.

Till sin hjälp har hon Ann-Marie Persson som är textilansvarig på Östelens museum.

Sidan är under uppbyggnad och kan kompletteras i det evinnerliga.

– Till exempel om forskning kommer fram till nya rön, säger Ann-Marie Persson. I dag kan man läsa om teknik och material, de skånska spetsarnas namn, Familjen Petterssons påverkan på hantverket och Margareta Trolles svepning som hon bar när hon levde sina dagar med maken Jens Holgersson Ulfstand på Glimmingehus.

Det speciella med skånsk knyppling är att den är gjord på frihand.

– Längre upp i landet använde man mönster och spetsarna var håligare, säger Oline Sörensen.

– Den skånska spetsen är tätare.

Förutom ett otal spetsar har museet också ett antal knyppelskrin – det äldsta från 1700-talet. Här finns också knyppelpinnar av varierande ålder, både svarvade och handskurna och historik om de knypplerskor som verkade i trakten.

1973 fick Österlens museum en stor donation av Axel Hörlén som samlat in information om knypplingen. Den utgör en stor del av samlingen.

Uppteckningarna berättar om hur fattiga kvinnor och män knypplade för att dryga ut sin daglön. Det var grevinnorna på Tosterup som köpte spetsarna och sålde dem vidare till NK i Stockholm.

– Med sig tillbaka hade grevinnorna tråd till fler spetsar, berättar Ann-Marie Persson.