Tuve gör en omstart i Kalifornien
– Jag nog gått igenom 200 mejl här på morgonen.
Mycket av riksdagsjobbet sköts från hemmet i Skillinge. Tre dygn i veckan arbetar han ("som alla andra riksdagsmän") dygnet runt i Stockholm.
Men snart är 15 år i riksdagen över.
Den viktigaste lärdomen han tar med sig därifrån är att det faktiskt går att påverka.
– Inte bara genom att rösta. Man kan målmedvetet gå in och lobba för en åsikt så att den får genomslag.
Vad har du påverkat?
– Mindre än vad jag vill. Vi har varit i opposition sedan hösten 1994. Men tillsammans med andra har jag motionerat om förbud mot blyad bensin, ha det nyktert på sjön, rökfritt på restauranger och vårdnadsbidrag som bara fanns ett halvår till maktskiftet 1994. Jag vill fortfarande ha större valfrihet inom barnomsorgen. Man ska kunna vara hemma med barnen och få betalt.
Nu är det val och du ska inte vara med – hur känns det?
– Kluvet. Jag hade gärna fortsatt med politiken, men på riksdagens Skånebänk är jag ålderman.
På tre val är nästan hela riksdagen utbytt och det är ovanligt att sitta så länge som 15 år. Tuve drar en snabb historia som går ut på att man ska lämna scenen medan publiken fortfarande applåderar.
Det är alltså dax.
Dessutom fyller han snart femtio och barnen har flyttat hemifrån.
– Ska man göra något nytt i livet- så ska man göra det nu. Men han vet inte om han lämnar politiken för gott. Det kanske bara blir en paus.
– Nu är jag bunden i ett år i USA. Sen har jag faktiskt ingen aning.
Innan Tuve Skånberg blev riksdagsman var han pastor i Skillinge Missions hus.
Hans fru, Eva Skånberg – som eventuellt ska läsa arabiska i USA – sa häromdagen att hon ser honom mer nu än när han var pastor tre kvarter från hemmet. Det blev så mycket eftersnack. Tuve predikar fortfarande ibland. Då utgår han från tre enkla regler: Man ska ha något att säga. Säga det. Inte mer.
– Ofta brister man på den första punkten.
Tuve Skånberg har ett lättsamt sätt, är rätt humoristisk och skrattar lätt emellanåt.
Om han varit en pojke hade jag beskrivit honom som väluppfostrad. Men så säger man inte om en 50-årig riksdagsman och därför slår jag upp "trevlig" i en synonymordbok. Hittar ord som ljusblå, konversabel, sällskaplig och smakfull och inser att om Tuve Skånberg varit ett allmänt begrepp skulle han passa utmärkt som synonym till trevlig. Men under den så trevliga ytan öppnar sig ett hav av tankar om förhållandet mellan Jesus och riksdagen och meningen med livet.
I Kalifornien ska Skånberg bland annat ge en kurs om kristen tro och politik ur ett europeiskt perspektiv. Till kursen kommer en del studenter – präster och pastorer – från fattiga korrupta länder där man helst inte blandar sig med landets smutsiga politik. Här ser Tuve sin största utmaning.
– Jag vill få dem engagerade i det övriga samhället. Den kristna tron innebär ett politiskt ansvar. Kristen tro är att bry sig. Kyrkan är en bit av demokratins väktare.
Hurdå? Jo, till exempel den gyllene regeln att behandla sin nästa som man själv vill bli behandlad.
Men är det inte naivt att tro du rår på deras uppfattning?
– Demokratin är det minst dåliga alternativet. Den ska ses som en liten del av lösningen istället för liten del av problemet.
I Amerika ska Tuve Skånberg även fortsätta sin forskning, som han doktorerat i, om tidiga kristna bomärken. Han blev engagerad när han upptäckte ett system av symboler som fanns i hela Europa. Fisk, skepp och ankare användes till exempel när de kristna tidiga symboler.
Det är ett smalt ämne och därför ser han fram emot Fuller Theological Seminarys stora bibliotek med många böcker i ämnet. Tuve Skånberg anser sig ha tre olika roller: politiker, pastor och forskare
– Det gäller att inte blanda ihop dem. Att inte predika i politiken utan istället låta rollerna befrukta varandra.
Skånberg tror att genom att ta med sig arbetet från riksdagen in i kyrkan kan en predikan bli mer öppen för aktuella samhällsproblem.
– Det är en utmaning att resa tillbaka 2000 år och hämta upp gamla berättelser – översätta dem och förklara vad de betyder i det här samhället. Men många riskerar att fastna i dåtid.
En av Tuves favorithistoria är när Jesus uppmanar den man som är utan skuld att kasta den första stenen på hustrun som varit otrogen.
– Det är ett suveränt sätt att möta medmänniskor. Ett suveränt sätt för konflikthantering.
Tuve Skånberg säger att han aldrig är ensam, att han alltid har någon att tala med. Någon som lyssnar – Jesus. Han ber en stund varje dag och kallar det för "ett slags samtal".
Tron kom smygandes när han låg i lumpen som reservofficer 1974– 75 och bläddrade i Nya Testamentet som låg framme.
– Jag tänkte - tänk om det är sant?! Det var då jag började att be och upptäckte att jag tror ju på detta.
Sen såg han en annons i en tidning och sökte upp församlingen.
Tuve Skånberg förklarar att han sökte meningen med livet.
Har du kommit på vad det är nu?
– Goda relationer! Att ha goda relationer till Gud, till sig själv och sina medmänniskor.
Helene Rothstein Sylvesten
Fakta
På fritiden
Läser och promenerar. Just nu är det Da Vincy Koden.
– Den är jätte spännande fast författaren kunde ha gjort lite bättre research.
Han har nyligen styrt upp tre slottsbaler.
Bakgrund
Tuve Skånberg är uppvuxen i Karlskrona och läste naturvetenskaplig linje på gymnasiet.
1975-80 studerade han teologi för att bli pastor i Svenska Missionsförbundet (idag Svenska Missionskyrkan).
Mellan 1980 och 1986 var han pastor i Kruna därefter i Simrishamns Frikyrkoförsamling.
Har även studerat grekiska, hebreiska och pedagogik, och arkeologi.
År 2003 kom doktorsavhandlingen "Glömda gudstecken. Från fornkyrklig dopliturgi till allmogens bomärken"
Tillsammans med hustrun Eva har han tre vuxna barn Sara, Maria och Samuel.
1975-80 studerade han teologi för att bli pastor i Svenska Missionsförbundet (idag Svenska Missionskyrkan).
Mellan 1980 - 86 var han pastor i Kruna därefter i Simrishamns Frikyrkoförsamling.
Har även studerat grekiska, hebreiska och pedagogik, och arkeologi.
År 2003 kom doktorsavhandlingen "Glömda gudstecken. Från fornkyrklig dopliturgi till allmogens bomärken"
Tillsammans med hustrun Eva har han tre vuxna barn Sara, Maria och Samuel.