Upptrålat valben kan vara fossil
Fiskarna Krister Persson och Håkan Hjelm från Kivik befann sig med sin trålare 28 sjömil (cirka 5 landmil) nordost om Simrishamn. När de tömde trålen låg någonting gråvitt mitt bland fisken.
– Jag kastade det till sidan. Vi får så mycket skit i trålen så jag reagerade inte, berättar Krister Persson.
Ibland är det hela oljefat, ibland bildäck men ibland saker som väcker intresse.
– När vi tagit hand om fisken tittade jag lite närmare på fyndet. Jag tyckte att det liknade ett ben, berättar Krister.
I stället för att slänga benet i containern vid kajen i Simrishamn, där fiskarna slänger all skit de fått ombord på sina båtar, tog Krister benet med sig hem och ringde till museichef Lena Alebo.
– Det händer att vi får upp ben, men jag tyckte det var något speciellt med det här, säger Krister.
På museet rekommenderades han att kontakta Liselotte Öhman, konstnär i Kivik, men också marinbiolog och med kontakter på Naturhistoriska riksmuseet som hon jobbat som utställningsformgivare för.
– Först när jag såg det tänkte jag wow, berättar hon.
– Sen började jag misstänka att det kanske inte alls var ett ben. Men när jag mejlat bilder till naturhistoriska var de helt säkra. Visst var det ett valben. En överarm på en stor val närmare bestämt.
På en bädd av träull ligger benet nu i hennes ateljé, men det ska skickas till Naturhistoriska riksmuseet för undersökning.
10 kilo tungt, 55 centimeter långt och 15 centimeter i diameter är det imponerande benet där axelleden syns tydligt. Ena sidan är alldeles jämnslipad av att ha släpats med i fiskarnas trål.
Liselotte Öhman hoppas att benet visar sig vara riktigt gammalt.
– Om det legat inkapslat i bottensedimenten skulle det ju kunna vara från istiden.
Krister Persson håller även han tummarna.
– Det skulle vara roligt att få veta vad det är. Jag hoppas att det är något gammalt. Det hade varit småkul.
Båda hoppas också att benet kommer tillbaka till trakten.
– Skulle vara kul om det kunde finnas på Österlens museum så alla får se det, säger Krister Persson. Särskilt om det nu är så gammalt som jag hoppas.
