Utvecklingsstörda måste flytta
-Det behövs en ordentlig diskussion kring vad kommunen gör för de utvecklingsstörda när de blir äldre. Man kan inte bara flytta dem till ett vanligt äldreboende. Enligt socialtjänstlagen har de rätt till ett boende anpassat efter sitt handikapp, säger Margarethe Müntzing som sedan fyra år tillbaka arbetar på Strandvägen och som har överklagat socialnämndens beslut om att stänga till Länsrätten. -Som det är i dag tar kommunen inte sitt ansvar. Nu vill man lägga ner det här gruppboendet, varför inte tänka lite mer långsiktigt och i stället satsa på att göra om det till ett äldreboende för den här gruppen? Ett annat alternativ är att planera en avdelning för förståndshandikappade i det äldreboende som ska byggas i Skillinge. -Det är som om man inte alls tänkt på att det bor många utvecklingsstörda i Simrishamn. Alla blir de äldre och det kommer att märkas tydligt de närmaste 20 åren. Margarethe Müntzing, och all personal i boendet, är starkt kritiska till socialnämndens agerande. Hon reagerar framför allt på att man talar om att "stänga verksamheten": -Det här är ingen verksamhet, det är de här gamla människornas hem. Deras bostad och personalen här är deras trygghet. De har visserligen inte egen lägenhet med pentry och toalett men det är heller inget de önskar. De kan inte laga mat själva, de behöver hjälp med matning och att gå på toaletten. -De har bott så länge tillsammans att de ser varandra som en familj, den enda de har. Skulle de flyttas till eget boende skulle de bli fruktansvärt isolerade, de skulle inte kunna göra sig förstådda. Lagen om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslagstiftning som ger rätt till eget boende. Anhöriga till många yngre utvecklingsstörda kräver att få ett sådant. Men för de här fyra har inga krav ställts, kommunen är inte tvingad att flytta dem, en dispens gör det möjligt att låta dem bo kvar. -Dessutom har personalen på ett vanligt äldreboende inte möjlighet att tillgodose de här människornas behov av vård och omsorg. De har inte den utbildning som behövs, de har inte den tid som krävs och det håller personalen med om. Men det verkar som om varken tjänstemän eller politiker begriper vad det innebär att ta hand om en äldre förståndshandikappad. Det finns ingen individuell planering för de fyras närmsta framtid och Margarethe Müntzing är rädd för hur deras sista år i livet ska gestalta sig: -Jag är rädd att den tiden kommer att präglas av kaos och förvirring. Nog borde väl kommunen kunna uppträda mer humant än så här. Det kan ju inte handla om så många år. De fyra tillhör den grupp utvecklingsstörda som för 40 år sedan flyttades till dåvarande Simrishamnshemmet. För två av dem står fortfarande den ursprungliga hemkommunen för kostnaden.
