Åkes utslitna höft var arbetsskada
Artros, förslitningsskada, löd läkarnas besked. Åke hade rejält ont. År 2002 gick det inte längre utan operation var enda utvägen.
När Åke hävdade att det var en arbetsskada och begärde livränta blev det dock nobben, först hos försäkringskassan och senare hos länsrätten, dit Åke överklagade.
De båda instanserna menade att sambandet inte var kristallklart mellan Åkes tunga arbete och höftledsbesvären. De kunde likaväl bero på ärftliga faktorer, menade försäkringskassa och länsrätt.
Detta trots att varken Åkes föräldrar eller två systrar har haft några höftbesvär. Inte heller det faktum att Åkes vänstra höft var helt besvärsfri övertygade de båda instanserna om att Åkes sjukdom var relaterad till jobbet, som ofta innebar arbetsställningar där höger höft fick ta största belastningen. Försäkringskassans konsultläkare, som aldrig träffat Åke, menar i ett utlåtande att övervägande skäl talar för ett samband mellan Åkes jobb och skadan.
I ett annat utlåtande menar samma läkare att övervägande skäl talar för att ärftlighet spelat en roll.
Det första utlåtandet byggde på gällande lagstiftning sommaren 2002. Det andra utlåtandet byggde på nyare lagstiftning.
Men nu ger kammarrätten Åke rätt. Hans utslitna höftled är att betrakta som arbetsskada, konstaterar kammarrätten i sitt domslut och river samtidigt upp underinstansernas beslut. Åke har rätt till livränta från och med december 2003.
Man kan mellan raderna i kammarrättens dom utläsa en viss irritation över att underinstanserna tvekar om sambandet mellan lantbruksarbete och höftledsartros.
Kammarrätten menar att sambandet är mycket väl dokumenterat i flera undersökningar.
En undersökning från 1993 visar dessutom att risken för att lantbrukare i Åkes ålder ska drabbas av höftledsartros är tio gånger större än andra åldersgrupper.
Detta att försäkringskassans konsultläkare kom fram till två oförenliga ståndpunkter fick Åkes juridiska ombud, Aina Gustavsson, att reagera.
– Även jag blev irriterad över att läkaren på samma bedömningsunderlag gav två olika utlåtanden. Detta ska ju vara en rent medicinsk bedömningen och den ändras väl inte för att lagen ändras, menar hon. – Det är en underbar känsla att få rätt. Detta har jag kämpat för i 5-6 år, säger Åke, som sedan 1978 arbetat på Öveds klosters Godsförvaltning.
Åke utförde en rad arbetsuppgifter som hade det gemensamt att de var tunga och innebar mycket påfrestningar på högra höften. Bland annat kunde arbetet innebära att han ett 60-tal gånger per arbetsdag fick hoppa upp och ner från besprutningsaggregatet påtraktorn. Särskilt stöten vid nerhoppet från fordonet gav skador.
Numera jobbar Åke, som är 61 år gammal, halvtid på Övedsklosters Godsförvaltning med arbetsuppgifter som inte innebär tunga lyft. Han tycker att han fått bra hjälp av facket.
– Sedan jag blev opererad har jag inga problem med höften, förutom att jag haltar lite. Men jag har inte ont, säger Åke.
Leif Möller
0416-192 12
leif.moller@allehandasyd.se
