En smak av Guinness i Lövestad

- I feel very welcome and have a brilliant time, säger hon med sin klingande irländska dialekt och ler med hela ansiktet. Helen McCracken är 24 år och kommer från en stad strax norr om Belfast i Nordirland. Hon ingår i ett utbytesprogram för unga lantbrukare som anordnas av organisationen 4H. Helen McCracken representerar Donaghedee i Nordirland. Hennes sex veckor i Sverige har varit intensiva. Vistelsen började i Nyköping där hon stannade i två veckor. Därefter har hon varit utplacerad i Vanstad hos Sven och Birgitta Andersson och i Lövestad hos Birgitta Nilsson. Sammanlagt fyra veckor i östra Färs. Det har blivit en hel del utflykter och när jag frågar vad hon sett så svarar hon genast: - Stenar! Och med hjälp av värdfamiljerna så klarar hon av att räkna upp utflyktsmålen Hallsbergs stenar, Ales stenar och Stenshuvud. Men hon har även besökt i Brösarps backar, blivit förevisad Sjöbos kommunhus av kommunalrådet Stefan Lundgren (m) och dansat bryggdans i Vanstad. - Fast jag bröt foten innan jag kom hit så det blev inte mycket dans, förklarar hon. Värdfamiljerna har haft fullt upp under Helens vistelse i Sverige. Innan hon kom var de oroliga för att de skulle fylla tiden. - Nu känns det som att den inte räcker till. Det är så mycket vi vill göra och det är jätteroligt att ha henne här. Det är ett bra sätt att lära sig engelska, särskilt för barnen, säger Birgitta Nilsson. Syftet med resan har inte bara varit att roa sig. Helen McCracken har också lärt sig en hel del om det svenska jordbruket, svensk matlagning och svenska seder och bruk. Jordbruksmässigt är det inte så mycket som skiljer mellan länderna, tycker hon. - På Irland har man hårda restriktioner mot mul- och klövsjukan och galna ko-sjukan. Det finns också en del tekniska skillnader och så skördar man senare. Annars är det ganska likt, säger Helen McCracken. Hemma på Irland har hon utbildat sig inom jordbruk och livsmedel. Hon vill arbeta med något inom dessa områden men vill inte bli lantbrukare. Arbetsmarknaden är svår att komma in på och är ganska statisk. - Det är många som studerar till lantbrukare i Nordirland och det är för få arbetstillfällen. De flesta lantbrukarna stannar i yrket hela livet och vill man få ett jobb får man vänta tills de går i pension, säger Helen McCracken. Hon hade inte haft något emot att arbeta med turism i sitt hemland. Hon vill gärna hjälpa till att ändra den negativa bilden av Nordirland som många har. - Många undviker att åka dit för att de blir avskräckta av rapporteringen därifrån. Men man behöver inte vara rädd, ingen som bor utanför Belfast ser röken av våldet. Mängden brott är ungefär som i Sverige, säger hon. Under sin vistelse i Lövestad har Helen McCracken hunnit med att tillaga en äkta irländsk gryta med morötter, lök, nötkött och Guinness-öl! Och hon har givetvis hunnit äta en hel del svensk mat, bland annat ärtsoppa. Och många jordgubbar har hon proppat i sig. - Jag tror att jag ätit mer jordgubbar här än vad jag gjort tidigare i mitt liv, säger hon. När jag frågar Helen McCracken vilka ord hon lärt sig under sin vistelse i Sverige så märks det att hon mest varit i Skåne. Svaret är klockrent. - Rullebör, äggakaka och spettkaka.