En välbevarad 200-åring
Uteplatsen med klotgrill skvallrar om det levs modernt villaliv i det gamla men välhållna tegelhuset en bit söder om Åsumsån.
Men när huset stod klart i november 1808 var det som bygdens första skola – många år före 1842 års folkskolestadga som fastslog att det skulle finnas skola i varje socken.
Det var tack vare en välvillig jägmästare, en generös slottsfru och en pådrivande präst som Åsum fick skola långt före andra byar i trakten.
1806 testamenterade lantjägaren Anders Högfeldt vid Övedskloster 833 riksdaler till en fond. Avkastningen på 50 riksdaler per år skulle gå till avlöning av en lärare vid en ny skola i Södra Åsum.
Det skulle inte vara vilken undervisning som helst – enligt testamentet skulle läraren gärna kunna undervisa inte bara i de vanliga ämnena kristendom, läsning, och räkning, utan också i tyska språket.
Prosten Per Gullander verkar ha varit involverad i skolplanerna redan då testamentet skrevs. För donationen gav visserligen en grundplåt till skolprojektet. Men fondpengarna räckte inte riktigt till lärarens försörjning, och Per Gullander lovade att varje år bidra med fem tunnor spannmål. Prostens bidrag blev senare en av kungen fastställd donation från Brandstads prästgård som fortsatte att utgå ända till 1919. Också bönderna i trakten åtog sig att bidra med spannmål. För torpare och husmän kunde det räcka med till exempel smör, ägg eller en gås. För det skulle även fattiga barn få undervisning utan avgift.
Men det behövdes ett skolhus också. Prosten Gullander lyckades övertyga Övedsklosters ägarinna Amalia Lewenhaupt Ramel om att bekosta byggnaden.
Till skolan hörde tre tunnland åker och en köksträdgård, som skulle ge läraren "ro och nytta för sin lilla hushållning". 1809 kom undervisningen igång. Lärarna rekryterades bland teologistudenterna i Lund – den förste hette Billholm och till skillnad från sina efterträdare senare under 1800-talet hann han inte bli kyrkoherde innan han dog.
Snart fanns ett noggrant reglemente för skolan. Och varje år skulle läraren ställa samman en katalog över barnens ålder, uppförande, flit och kunskaper som skulle lämnas till Övedskloster och församlingens pastor. Senare under 1800-talet skapades det obligatoriska skolsystemet och från och med 1850 var det inte längre en rättighet utan en skyldighet för Åsumsbarnen att gå i skola. Och i takt med att befolkningen ökade byggdes det småskolor och folkskolor även i andra byar runtomkring och i det växande järnvägssamhället Sjöbo.
Men långt in på 1800-talets andra hälft drevs skolan fortfarande som en stiftelse. Och så sent som i början på 1930-talet gjorde sig skolans ovanliga historia påmind.
När den nya skolan intill – numera Rikets Sal – skulle byggas på skoljorden hamnade nämligen den siste ordinarie läraren Gottfrid Nilsson i tvist med myndigheterna om rätten till arrendet. Gottfrid Nilsson vann och fick ekonomisk ersättning.
Det var i samband med byggandet av den nya skolan som Gottfrid Nilsson – som levde mellan 1895 och 1992 –började forska i och sammanställa skolans historia, i en uppsats med den sakligt torra titeln Skolväsende och skola i Södra Åsums socken, berättar hans son Bertil Nilsson.
Han föddes 1923 och är uppvuxen i skolan som när han var liten fortfarande var både skola och lärarbostad. När den nya skolan byggts fortsatte man att använda skolsalen med det ovanliga välvda taket som gymnastiksal. Och Gottfrid Nilsson, som fortsatte som lärare även i den nya skolan, bodde kvar i lärarbostaden ända tills han gick i pension på 50-talet.
1959 blev skolan privatbostad, och sedan början av 2000-talet är det Gunilla Sjöstrand och Per Bjurnemark som bor här med sin familj. Och även om huset på insidan numera är en moden och bekväm bostad så påminner inredningen om historien – väggarna pryds av gammaldags skolplanscher som paret hittat på antikvariat.
– Det är ett fantastiskt hus, säger Gunilla Sjöstrand.
