Från racingförare till kostekonom

Att Peggy halkade in på motorsport var egentligen en slump. Hennes mammas sambo körde i mitten av 1980-talet folkrace och Peggy testade att köra några tävlingar och blev fast.

– Jag hade en gul skrotig bil som såg fruktansvärd ut men det gick bra, säger Peggy Dicksdotter Hermansson.

Riktigt bra till och med. Under tio års tid tävlade hon varje helg med sin gula skrotbil och samlade på sig mängder av vinster. I mitten av 1990-talet gick Peggy över till att köra rallycross och sen till banracing.

– Det blev som ett liv man levde med motorsporten och det var en väldigt kul tid.

Åren med motorsporten var intensiva. En vanlig vecka innebar att hon åkte till tävlingen på torsdagen, tränade på fredagen, tävlade lördag och söndag och sen hem igen. Däremellan jobbade hon som kock. En våghalsig omkörning i en folkracetävling skulle dock sätta stopp för både hennes racingdrömmar och hennes karriär som kock. Hon sladdade in i ett räcke och fick en pisksnärtsskada.

– Men jag fullföljde tävlingen och vann. Tävlingsinstinkten var starkare än smärtan.

Trots skadan fortsatte hon med tävlandet och det blev några fler krockar genom åren som förvärrade läget.

– 1999 kvaddade jag bilen rejält när jag körde banracing och då insåg jag att det inte skulle bli bättre.

Efter att ha lagt sin egen karriär på hyllan började hon att jobba med juniorer inom rallycrossutskottet i Svenska bilsportförbundet.

– Även om jag själv slutat köra så fanns hjärtat ändå kvar i sporten.

Hon fortsatte att jobba som kock under tiden. Men skadan gjorde att hon hade svårt att fortsätta. Hon bodde då i Höljes som ligger i de allra nordligaste finnskogarna i Värmland. En arbetsförmedlare föreslog att hon skulle börja studera.

– Aldrig i livet var min första reaktion. Men efter att ha provat på att studera på komvux så tog hon steget och sökte kostekonomprogrammet i Göteborg. Och kom in.

Sedan dess har det rullat på och nu har hon klarat av två år av utbildningen och har bara ett år kvar innan hon är nyutexaminerad kostekonom.

– Jag har aldrig varit glad för att läsa men nu är jag på gränsen till klassens pluggis.

– Min gamla lärare kommer väl att få en chock, säger hon med ett skratt.

Att hon börjat studera i vuxen ålder ser hon knappast som ett problem.

– Jag har en klar bild av vad jag vill jobba med och har nog enklare att få ett sammanhang. Jag tror även att jag har fått en annan distans och vet varför jag är här.

Som kostekonom är man ofta samordnare för flera kök och sköter exempelvis upphandling, kostplanering och har hand om personalen.

Drömmen är att få jobba med äldre i någon form. Och Peggy har stora planer för hur hon ska förbättra de äldres mat. Färdigpackade matlådor för en hel vecka är något som inte skulle få förekomma om hon fick bestämma.

– De äldre har jobbat och slitit i hela sitt liv och varit med om krig och elände. De förtjänar något bättre. Peggys engagemang har redan gett resultat. Genom sin utbildning fick hon tidigare i sommar ett stipendium som gav henne chansen att delta i en konferens i Köpenhamn tillsammans med andra kostekonomer från Norden.

Mötet resulterade i ett projektarbete som kommer att pågå under året om hur man kan förbättra kvaliteten och produktionsmetoderna för maten på sjukhus.

– Det har gett mig ännu mer blodad tand och nya kontakter inför framtiden.

Om ett år börjar ett nytt liv som kostekonom. Hon inser att det kommer att krävas mycket av henne för att nå dit hon vill.

– Ingenting är gratis. Det är jobb, jobb som gäller. Det kostar mycket i engagemang men det är värt det.

Anja Degerholm

0416-192 14

anja.degerholm@ ystadsallehanda.se