Mitt i skottlinjen i Kosovo

I förra veckan stod han längst fram i ledet när svenska Kforsoldater försökte hindra den blodiga sammandrabbningen mellan serber och albaner. Hemma i Skivarp satt hustrun Bitte, 35 år, tillsammans med döttrarna och höll tummarna för att pappa skulle klara sig oskadd. - Många har ringt och frågat hur jag mår. Ärligt talat så är jag inte så orolig. Tänker man för mycket på det så blir man knäpp. Säkerheten är hög för våra killar nere i Kosovo och vi här hemma kan ju inte göra nåt ändå, säger Bitte Andersson. På dagarna jobbar hon som charkansvarig på Tores Allköp i Skivarp. Döttrarna Sophie, 15 år och Sara, 13 år studerar på högstadiet i Skurup respektive mellanstadiet i Skivarp. - Vi läser så klart tidningarna och följer händelseutvecklingen. Och så mailar Roger med jämna mellanrum. Men som sagt, det är ingen mening med att gå och bita på naglarna. Familjen har blivit garvad. Vid det här laget är Roger Andersson veteran. Han har tjänstgjort utomlands för såväl FN som Kfo, i Libanon, Makedonien, Bosnien och tre gånger i Kosovo. spänt men lugnt Allehanda får en pratstund med honom via mobiltelefon på tisdagseftermiddagen. Läget beskrivs som spänt men lugnt. Men i förra veckan hettade det till ordentligt. Serber och albaner rök ihop i Caglavica och Roger Andersson befann sig mitt i skottlinjen tillsammans med en grupp svenska Kforsoldater. Däribland 22-årige Tomelillabon Staffan Månsson som skadades i foten. - Lokalbefolkningen prejade ett av våra fordon och Staffan råkade illa ut. Det var jag som drog ut honom till en skadeuppsamlingsplats. Sen skickades han vidare till ett finskt fältsjukhus, berättar Roger Andersson. - Situationen i Caglavica var direkt kaotisk. Serberna och albanerna sköt med automatvapen och det är helt ofattbart att ingen av oss träffades. Vi hade otrolig tur. Ett av de svenska militärfordonen blev helt utbränt av en molotovcocktail. Övriga två vagnar slogs sönder av de uppretade antagonisterna, som varvade skjutvapen och hemmagjorda brandbomber med tegelstenar, järnstänger och betongblock. - Kulorna ven i luften. Våra fordon träffades gång på gång. En albansk man som stod precis bakom mig fick ett skott mitt i bröstet. Hur det gick för honom vet jag faktiskt inte, säger Roger Andersson. Han var med om en liknande händelse i Kosovo för några år sedan. Dock inte alls i samma omfattning som den här gången. - Jag är utbildad ammunitions- och minröjare. Desarmerar och förstör bomber. Det finns inget större utrymme för några misstag i den branschen. Eller rättare sagt, det finns inget utrymme alls. Men just nu är det irländska Kforstyrkan som tar itu med bomberna. Vårt team understöder med avspärrning, utrymning, utfrågning och annat. Lönen varierar beroende på omständigheterna. I Kosovo är förtjänsten tämligen blygsam, trots allt. 22 000 kronor i grundlön, plus utlandstraktamente och ett risktillägg som regleras utifrån hotbilden. För tillfället handlar det om 4 000 kronor. - Sammanlagt blir det knappt 30 000 kronor. Inget jättebelopp precis. Men det är inte heller pengarna som gör att jag åker iväg på fredsbevarande uppdrag, förklarar Roger Andersson. - Nej, för min del är det i första hand kompisarna och gemenskapen som drar. Och så alla intryck i främmande länder. Dessutom har jag alltid varit intresserad av det militära. Till slut blir man rätt bra på det man håller på med. På hemmaplan har Roger Andersson studerat, jobbat som däckservicemekaniker och sysslat med lite av varje. Fritiden tillbringas helst på två hjul. Skivarps Kforsoldat är nämligen helfrälst motorcyklist. Han är medlem i High Riders och lycklig ägare till en Harley Davidson. Wideglide årsmodell 1999, närmare bestämt. Innan vi avslutar samtalet passar Roger Andersson på att ställa en fråga till Allehands reporter. - Får man lov att hälsa? Vad bra. Då vill jag hälsa till släkt och vänner och alla i High Riders Motorcykelklubb.