Både själen och magen måste ha sitt

Paris är inte en stad. Det är ett själstillstånd. Var det inte så någon sa en gång? Faktum är att jag tyckte mig höras det upprepas i ett av reseprogrammen på tv härom kvällen.

Det väcker naturligtvis genast frågan hur är det med Skurup? Är det en stad, ett själstillstånd eller något annat.

Paris associeras av tradition med flärd och romantik. Att jämföra Skurup med en världsmetropol är inte riktigt schysst. Men vilket själstillstånd kan det vara som Skurup ger eller utstrålar?

Gör orten människorna lyckliga, euforiska, förbannade eller romantiska?

Den elake svarar att tätorten gör en hungrig. Avsaknaden av matställen är snart sagt tragisk. De nya restaurangerna utmed järnvägen som under våren avviserat sitt snara öppnande har likt tåget blivit försenade.

Snart hängs skylten med ordet semester upp över menyn på ett av de få kvarvarande. Gatukök och pizzerior i all ära men för den som vill ha en lunch, eller för turisten som letat sig till byn, är det ett smalt utbud.

Tillbaks till huvudfrågan. Vilket själstillstånd är Skurup?

Av kommunens egen information och marknadsföring tycks det som om det är den förnuftige som ska välja kommunen.

Skälen för att flytta hit är nästan uteslutande rationella: utbyggd kommersiell och offentlig service, gott näringslivsklimat, varierande boendemiljöer, goda kommunikationer. Härom sistens talade kommunchefen också om låga tomt- och huspriser.

Till detta kommer att kommunen ligger naturskönt, har härliga badstränder och inbjudande strövområden. Rekreation och avkoppling. Kanske lite av ett själstillstånd.

För den som vill kommer här lite mer filosofiskt sommarpyssel för regniga dagar. Vilken färg är Skivarp? Vilken melodi motsvarar Rydsgård? Ska vi gå ut och äta i Skurup i dag?

Matz Jönsson