Fältpastorn Maria svarade på elevernas frågor

– Jag har ju gått på skolan där nere. Men det är mycket som förändrats i Skurup sedan jag flyttade härifrån som 17-åring, konstaterar Maria och pekar mot Mariaskolan från aulans stora glaspartier.

Återvänt för att möta och föreläsa för elever har hon gjort några gånger. Mycket tack vare sin gamla lärare Helen Ljungqvist Holmgren.

– Hon skulle egentligen varit här på FN-dagen, men då var hon ju i Mali. Så vi tar igen det nu istället. Och jag är jättetacksam över att hon vill ställa upp, säger Helen medan eleverna tar plats i stolsraderna.

Huvudämnet för dagen är Mali i Västafrika, där Maria jobbat som präst för försvarsmakten och FN en handfull gånger. Som längst under sex månader i sträck.

– En gång hade vi 53 grader i skuggan. Och tänk att man då har på sig en tung skottsäker väst, uniform och hjälm. Ni kan tro att det blir väldigt varmt, berättar Maria och visar bilder av ökenområden, sandstormar och läskiga kräldjur.

– Har du någonsin behövt använda ditt vapen? undrar en elev.

– Om det blir en hotfull situation kan man behöva ladda vapnet och visa att man menar allvar. Jag har skjutit varningsskott, men jag har aldrig behövt skjuta mot någon människa, berättar Maria medan barnens händer ivrigt vajar i luften.

Vilka språk pratas det där, hur många svenskar finns i Mali och vad äter man?

– Man äter jättemycket ris. Vi firade midsommar där en gång, men någon midsommarmat hade vi såklart inte. Fast ibland, kanske en gång i månaden, kunde vi lyckas hämta pizza, säger Maria och visar sedan hur basens tält ser ut från insidan.

En av eleverna lägger genast märke till en detalj bredvid Marias nätklädda säng - en ljusblå och vit halsduk.

– Ja, jag håller ju på MFF. Halsduken tog jag med mig, tillsammans med dator och löparskor, i de tre kilo egen packning som man fick ha, berättar hon.

Maria Thorsson är numera just Malmöbo. Lägenheten där är hennes egen bas, än om hon inte vistas där speciellt mycket.

Förutom Mali har Maria under några vintrar jobbat i Spanien för Svenska kyrkan i utlandet. Och i december går färden åter igen till Afrika, denna gång för arbete i Sydafrika och Kenya innan färden går vidare till Dubai och Abu Dhabi. För ovanlighetens skull ser hon dock ut att kunna spendera julen på svensk mark.

– I år blir första gången på länge som jag faktiskt är hemma och ledig på julafton. Jag minns knappt hur det känns att titta på Kalle Anka och dricka glögg. Men det ska bli väldigt kul, säger hon.