Fullt blås med både tunna och trombon

- Det är inte kul om man inte går in för det man gör, säger han. Det är väl tävlingsinstinkten hos mig som drar i en.

På frågan om han är en dålig förlorare ler han urskuldande och medger att han ibland kan vara riktigt dålig.

Antagligen är det tävlingsinstinkten uppblandat med en nyfikenhet som gjort att Bengt Joelsson var en så pass duktig attackflygare att han fick medverka i FN-uppdrag, att han vid 40 års ålder på ett år lärde sig spela trombon och att han på bara sex månader släktforskat sig lika många generationer bakåt i tiden till tidigt 1700-tal. Bengt föddes 1934 i Skövde. Han tycker det var en bra stad att växa upp i på den tiden och det stora intresset var flygplan.

- På den tiden var killar i min ålder intresserade av flyg, säger han. Jag byggde mycket modellplan också.

Steget att sedan söka till flygvapnet som tjugoåring kändes naturligt.

Utbildningen till attackflygare var tuff. Mycket teori och mycket fysiskt genom olika idrotter. Något han fortsatte med även efter sin tid som flygare.

- Främst löpning och jag hann med att springa tio maratonlopp.

Placeringarna och tiderna avslöjar att han inte var någon dussinlöpare. När han var 53 år fick han en tid på strax över tre timmar vilket var 25:e bästa tiden i Sverige för hans åldersgrupp. Under sju år var hans yrke attackflygare. Under de två första åren flög han det karaktäristiska planet Tunnan och därefter det splitternya attackflyget Lansen.

Hur var det att ha ett sådant yrke?

- Det var övning och åter övning, säger Bengt. Skjuta raketer och fälla bomber mot markmål, öva lågflygning för att undvika radar och så skulle man kunna konster också. Både loopar och rollar.

I två omgångar var han ute och flög FN-uppdrag. En gång i dåvarande Zaire, i Afrika, genom mat- och medicintransporter i stora DC3:or. Den andra gången var 1958 i Libanon, då som spaningsflygare.

Under sex månader flög han nätter som dagar. Flera gånger blev han beskjuten, men mest med handeldvapen.

- En gång gick en kula rakt genom vindrutan, säger han och visar en kulväg någon decimeter från ansiktet. Då var enda tanken att vända hemåt innan något värre hände. Efter den aktiva flygkarriären fick han erbjudande om att gå flygledarutbildningen. Något som var för bra för att tacka nej till. Vilket så småningom tog honom ner till Skåne där han var del i uppbyggandet av Sturups flygledarutbildning.

- Jag jobbade mest i bakgrunden med den tekniska sidan av simulatorerna.

På så sätt hamnade han i Skurup och har blivit samhället trogen i 33 år.

- Vi sa att vi skulle flytta till Ystad efter att döttrarna flyttade hemifrån. Men, nä, vi trivs så himla bra här.

Ett samhälle som Bengt tycker är lagom stort där det mesta finns och där stämningen är trygg. I Skurup, via döttrarnas medverkan i musikkåren, kom han i kontakt med trombonens blanka och mjuka former. Musik hade han inte sysslat med sedan han spelade ventilbasun i Skövdes gossekör.

- Men det fick musikkåren reda på och prackade på mig att spela bastuba, säger han och skrattar.

Kort därefter träffade han den ännu aktive musikläraren Olle Tull som ville något annat.

- Du ska inte spela bastuba sa han. Du ska spela trombon.

Då var han 40 år och hade aldrig spelat trombon i hela sitt liv. Men inget är för sent förrän det är för sent, menar Bengt.

- Det var ju kul. Visst jag fick öva som tusan, mycket med hjälp från Olle, men ett år senare var jag med i Big Blowing Band.

Finns det något gemensamt med musiken och flyget?

- Det är bra drag i båda, säger han och skrattar.

Fredrik Larsson