Katarina Melvinger:En bilförare i världsklass

Var tionde svensk anser sig vara en bilförare i världsklass, det visar den ena undersökningen efter den andra.

Och frågar ni mig, så är svaret tveklöst: Ja, jag kör bra!

Tryggt. Säkert. Lugnt.

Jag följer trafikrytmen och respekterar hastighetsgränserna. Jag håller avstånd, använder blinkers i god tid före sväng och läser av trafiken så att jag har beredskap för att andra kan göra misstag. Jag hetsar sällan upp mig på medtrafikanter och jag kör inte mot enkelriktat. Aldrig att jag kör med alkohol i kroppen. Och naturligtvis så kör jag inte mot rött.

Jag har kört mycket bil de senaste tio-femton åren, både i tjänsten och privat. Olika bilar, olika märken, automat eller växellåda, det kvittar. Jag faktiskt också en fena på att fickparkera.

Ja, jag säger bara det, det här med bilkörning är min grej.

Men, den senaste tiden har min självbild som en god förare fått sig en liten törn. Eller ja, en rätt stor törn om sanningen ska fram.

Det som har hänt är att jag sedan en tid tillbaka övningskör med mina döttrar. Till en början ville de inte köra med mig. Det var något med att jag inte var lika pedagogiskt lagd som deras pappa. Jag förstod aldrig det där. Jag som har pedagog stämplat i pannan, bär det som ett andra efternamn. Och trafikregler är inga problem. Jag har kunnat rabbla dem i sömnen sedan min tid som skolpolis (på 70-talet).

Hur som helst så duger jag nu när tiden är knapp fram till teoriprov och uppkörning.

Men så undrade den ena dottern om man måste blinka när man kör ut ur en rondell, även om man kör rakt fram. ”Nej, nej, det behöver man inte”, sade jag snabbt och självsäkert.

Men det fick jag ju äta upp senare. För visst måste man blinka när man ska ut ur en rondell, annars väntar böter på 500 kronor.

Ett annat förargligt misstag var att jag trodde att gult ljus betyder trampa gasen i botten. Hm. I själva verket måste man faktiskt stanna vid gult ljus om man hinner (bötesbeloppet är 1500 kronor).

En tredje sak är att man kan få böter om fläkten inne i bilen är sönder (på grund av att det då kan bli imma inne på rutan).

Och så här har det hållit på. Jag kör på den ena frågan efter den andra. En hel del har jag förstås rätt på men jag har fått mig en tankeställare.

Ännu värre är att jag häromdagen, stressad och kraftigt försenad till jobbet, gjorde en livsfarlig omkörning i ganska hög hastighet på en smal landsväg. Det var ytterst nära frontalkrock, och hade vi kolliderat så hade det uteslutande varit mitt fel.

Tänk så lätt hänt det är, ett ynka litet misstag för att man är stressad kan få förödande konsekvenser.

Men jag lovar: Jag ska aldrig mer stressa i trafiken.

Och jag ska bli mer ödmjuk om min förmåga som förare.

Och jag ska ta det lugnt midsommartrafiken!

Gör det du också.