"Mackleanskolan är ingen värstingskola"

I går var det första skoldagen för eleverna på Mack-leanskolan efter fredagens grova misshandel då en pojke i 15-årsåldern knäade en jämnårig flicka och tryckte hennes huvud mot en vägg.

Flickan fick föras till Ystads lasarett för sina skador men kunde i går åter delta i undervisningen. Pojken fick stanna hemma tills skolan rett ut händelsen med föräldrarna.

Någon allmän samling hölls inte i går, men klass-föreståndarna i de berörda klasserna hade en pratstund med eleverna om det inträffade.

– Det är en fruktansvärd sak som har hänt och vi tar den på allvar. Vi kämpar på flera sätt för att sådant här inte ska hända, säger Christin Stigborg, en av högsta-dieskolans två rektorer.

Hon berättar att skolan kontinuerligt arbetar med ett etik- och moralprogram och att man även har kamratstödjargrupper och en anti-mobbninggrupp.

Trots det är fredagens händelse den tredje misshandeln som skolan fått polisanmäla sedan terminstarten i augusti.

– Tyvärr är det så. Man kan alltid göra mer men jag menar att vi jobbar mer med den här problematiken än vad andra skolor gör.

Hon nämner att skolan har fyra elevassistenter som ska röra sig bland de 560 eleverna på rasterna.

– Vi har tillräckligt med personal för att hantera det här, säger Christin Stigborg. Charlie Kristensson och hans klasskamrater i klass 9:2 sitter i en korridorsoffa och väntar på att nästa lektion ska börja.

– Jag tycker inte att skolan känns bråkig men visst händer det en del. Ibland blir det slagsmål men det är inte så ofta, säger han.

Klasskompisen Emma Jonsson säger:

– Jag har inte själv känt mig hotad. Jag vet inte hur det är på andra skolor men tror inte att det är mer prob-lem här än någon annanstans.

I lärarummet tycker dock Anna Cederholm och Lena Grahn att tre polisanmälda misshandelsfall på kort tid är ett tecken på en tuffare miljö i samhället och i skolan.

– Jag har själv reagerat på att det blivit vanligare att verbala konflikter övergår till fysiska handlingar. Och det är inte längre en grabbgrej att slåss. Att slagsmål mellan tjejer har ökat är ju anmärkningsvärt, säger Anna Cederholm, lärare i matematik och NO.

Lena Grahn, lärare i svenska, tycker att hon mötte ett hårdare klimat i skolan när hon kom tillbaka från sin mammaledighet förra året.

– Vi har mer skadegörelse nu. Av någon anledning ligger det alltid krossat glas överallt på skolgården. Som jag ser det, har man inte respekt för saker så försvinner kanske respekten för människor till slut.

Hon är dock mån om att tillägga att de allra flesta elever sköter sig.

– Men det finns en klick som håller på med bråk och det är orättvist mot alla andra. Det är de som bär sig illa åt som märks, säger Lena Grahn.

Både hon och hennes kollega tycker att Mackleanskolan är långt framme med sina förebyggande åtgärder.

– Men ska jag nämna en sak som vi borde jobba mer med så är det civilkurage, säger Anna Cederholm.

– Många elever känner inte att de vill stoppa ett bråk, utan de hejar på i stället. Dessutom blir en konflikt mellan två elever snabbt en konflikt mellan två grupper. Jag tror vi behöver jobba med elevernas civilkurage, att lära dem att ingripa på lämpligt sätt när något händer. Kan de inte själva göra något ska de hämta en vuxen. Robert Popotnik, matte- och NO-läraren som eleverna känner som "Poppe", försöker tränga sig fram bland eleverna i rastkaoset i korridoren.

– Mackleanskolan är in-gen värstingskola, men det är en stor skola och här finns många konflikter. Jag menar dock att eleverna kan känna sig trygga.

Han tror att skolans fysiska miljö ibland kan spela in när bråk uppstår.

– Att det blir bråkigt och stökigt kan faktiskt hänga ihop med att det är trångt i korridorerna. Om en elev knuffar till en annan, och den eleven har med sig något problem hemifrån, ja, då kan bägaren rinna över. Emellanåt har vi för många elever på ett ställe på skolan och då blir det en hopplös miljö.

Robert Popotnik har arbetat som lärare på Mackleanskolan i 14 år och tycker sig märka en skillnad bland eleverna.

– I dag är eleverna väldigt sociala. De vill gärna tala med lärare och vuxna om de har det jobbigt och det är en jätteskillnad jämfört med tidigare. Det är väldigt positivt att de vill berätta om sina problem. Samtidigt är det många elever som bär på mycket inombords, säger han.

Fredrik Sjöstrand

0411-55 78 61

fredrik.sjostrand@allehandasyd.se