Duplantis jättehopp ökar intresset för stav
– Vi har några tjejer som hoppat stav i ett par år och nu på första träningen efter EM-guldet är här några som provar för första gången, säger YIF-tränaren Anders Egle och blickar ut över den i kvällssol inbäddade Sandskogens idrottsplats.
– Duplantiseffekt är kanske fel ord att kalla det men vi har i alla fall diskuterat stavfinalen mycket. Jag brukar inte ta till överord men under mina 40 år inom friidrotten har jag aldrig varit med om dess like till osannolik prestation.
En av dem som tittade när svenskamerikanen Armand Duplantis tog sig över 6,05 meter och fixade EM-guldet var 15-åriga Johanna Persson, som själv hoppat stav i tre år.
– Det var kul att se och något som jag blev inspirerad av. Det är ju inte direkt ofta som en svensk är uppe på sådana höjder, säger Johanna, som förutom Duplantis har Angelica Bengtsson och Michaela Meijer som förebilder.
Att Johanna Persson fastnade för stav som tolvåring var lite av slumpens skördar. Det var några andra i YIF som hoppade då och det gjorde Johanna nyfiken.
– Det verkade spännande för att det är så många saker som ska stämma samtidigt när man hoppar. Men nu tror jag att jag har en hyfsad teknik i alla fall, säger Johanna, som har ett personbästa på tävling på 2,55 meter.
– Men jag har varit över 2,70 på träning, tillägger hon.
Johanna hoppar höjd också och hon vet inte riktigt vilken gren som kommer att bli hennes huvudgren i framtiden. I höjd har hon hoppat 1,57.
Att just stavhopp är en komplex gren slår Anders Egle fast med all önskvärd tydlighet:
– Stavhopp är en udda och speciell gren. Det är den enda grenen inom friidrotten där man har ett redskap mellan utövaren och själva prestationen. I kastgrenarna slänger man iväg redskapet direkt men i stav är det som sagt annorlunda. Just därför blir det också en form av materialsport eftersom man måste välja rätt sorts stav. Och det finns många andra parametrar. För att kunna hoppa stav krävs det både mod och rätt mentalitet och de kan vara svåra att locka fram.
Allt medan träningen pågår under ledning av stavspecialisten Caroline Norrsand stiger svårighetsgraden. Det är bara de mer etablerade hopparna som får ta steget från att enbart sätta i staven och ta sig upp på mattan till att faktiskt svinga sig över ribban.
Johanna Persson visar god form och tar 2,30 flera gånger om med mycket luft mellan sig och ribban.
Caroline Norrsand, som själv hoppade stav från elva till 25 års ålder, inledde sin karriär i Simrishamns AIF och tillhörde under flera år toppskiktet i Sverige på ungdomssidan. Hon har fått sin utbildning av legendaren Stanley Szczyrba och gläds åt det stigande intresset.
– Det är kul att vi blivit några fler nu som provar på stav. Förhoppningsvis har jag en del att bidra med. Jag tycker att det finns förutsättningar för att få fram talanger även om det just i Ystads IF är lite svårt med vinterträningen eftersom vi måste ta oss till Malmö, Lund eller Kristianstad om vi vill hoppa då.
Idésprutan Anders Egle har dock en lösning på de problemen.
– Det snackas ju om att bygga en ny anläggning där gamla ridhuset låg. Varför inte samla till exempel brottning, gymnastik och friidrott där och ha träningsutbyte? Det tror jag skulle kunna locka ännu fler stavhoppare. Som gymnast har man ju den kroppskontroll som behövs och inom flera sporter som brottning, handboll och fotboll har man mentaliteten som behövs och är inte rädd för att få en smäll. När man väl får kläm på tekniken i stavhopp kan det gå snabbt att klättra, avslutar han.
