Ett äpple i äppelriket
Och vem vet - när säsongen är slut kan han kanske lägga till ytterligare ett SM-tecken till samlingen då det mycket väl kan bli så att hans Spårvägen ror hem SM-bucklan fram på vårkanten.
- Jo, det har gått rätt bra och vi ångar på. Och vi har fått rätt mycket folk på våra hemmamatcher jämfört med i fjor, kanske 250 personer i snitt så det har varit ett litet lyft i år. Det är bra för att vara i Stockholm.
Att det går så bra för klubben är mångt och mycket 47-årige Mikaels förtjänst.
I skrivande stund är obesegrad på andrabordet och 10-0 i kvot.
- Men det har varit nära flera gånger där jag varit illa ute. Och i nån match, som mot Söderhamn, blev det till och med bråk, säger Mikael Appelgren som i kväll förväntas förbättra kvoten ytterligare under sitt besök i Simrishamn.
Man han erkänner samtidigt att han inte riktigt har koll på vem han ska möta - även om han inte är helt okunnig vilket avslöjades av en motfråga till undertecknad.
- Har dom inte en rätt lång kille på andrabordet?
Självfallet är det Andreas Ohlsson som han åsyftar.
Och vem vet - kanske vinner Andreas i längden?
Helt omöjligt är det dock inte att förlustnollan spräcktes redan i gårdagens hemmamöte mot Eslöv då han ställdes mot Mattias Stenberg - i fjor Gröstorps främste på förstabordet.
- Det blir inte helt lätt. Mattias känner jag väl sen tidigare då vi spelade tillsammans i Ängby och vi tog väl ett lag-SM-guld ihop.
För Spårvägen blir det således tätt mellan matcherna och tidigt på torsdagen tog spelarna tåget till Lund för att sen ta en hyrbil därifrån till Simrishamn.
Och i äppelbygden Österlen borde han väl trivas.
- Jo säkert, men stannar jag för lägre blir jag väl cider, skämtar Äpplet som passar på att uppdatera sig lite beträffande den skånska geografin.
- Vad kan det ta från Simrishamn till Lund, undrade Äpplet lite orolig för att inte hinna med nattåget hem igen efter matchen.
Och oron är inte helt obefogad. Det handlar om snäva tidsmarginaler allra helst som det just är Spårvägen som är ena parten i matchen.
- Våra matcher är klart längst i elitserien. När vi vinner är det aldrig med stora siffror utan det är bara 5-3-matcher där alla matcher dessutom går i fem set. Vi är aldrig klara förrän kvart över nio nånting, säger Äpplet med ett skratt.
Om du fick plocka fram de tre mest minnesvärda ögonblicken i din pingiskarriär- vilka skulle du då välja?
- Lagguldet 1989 i Tyskland då vi slog Kina med 5-0 självklart (laget fick bragdguldet). Allra helst med tanke på att vi mött Kina tre gånger innan men fått storstryk. 1983 föll vi med 5-1 och då tog jag enda segern, 1985 var vi chanslösa i Scandinavium och föll med 5-0 och 1987 var då som vi drabbades av magsjuka. Sen vill jag nog också plocka fram mitt sista EM-guld då jag slog Grubba i finalen i ett fullsatt Scandinavium. Sen har jag svårt att välja i övrigt.
Inget av de 11 SM-tecknen du kommer ihåg speciellt?
- Blev det inte fler, undrar Äpplet lite besviket.
- Tror säker att en sån som JO har betydligt fler. Men det beror säkert på att jag bara vann fyra av de elva SM-finaler jag var uppe i. Jag lyckades aldrig slå Jörgen eller JO i en SM-final - men väl när vi möttes i internationella mästerskap.
