Från fyran till allsvenskan
- Det var mitt första derby. Tanken var att George (Moussan, målvakt i Hammarbys farmarlag i division 2) skulle vara reserv men han blev sjuk. Då fick jag hoppa in. Jag var inte heller frisk och hade just fått medicin, men matchen gick bra och vi tog en poäng.
Matchen mot AIK var speciell. Dels kvitterade Hammarby sent (Suleyman Sleyman med ett jätteskott i 88:e minuten), dels blev AIK:s målvakt, finländaren Tomi Maanoja, attackerad med raketer. Matchen avbröts men återupptogs senare.
Vad fick du för känsla när du satt på bänken? Och hur tror du att du hade reagerat om du blivit inbytt?
- Ärligt talat kändes det inte som någon stor skillnad. Man är så inne i matchen att man inte tänker på vad spelarna heter eller hur mycket publik det är som tittar. Hade jag fått spela så tror jag att det hade gått bra.
Johannes säger att han stortrivs i Stockholm, och att han smält in bra i sin nya omgivning.
Samtidigt har han haft en del tur:
- Jag bor i en lägenhet i Årsta och har promenadavstånd både till träningarna och till tunnelbanan. Många andra som kommer hit hamnar i till exempel Bagarmossen. Visst blir det mycket dötid mellan träningarna men det vänjer man sig vid. I kväll kommer till exempel en lagkompis hit och ska spela Playstation.
Konkurrensen i Hammarby är hård. Johannes är medveten om att hans tid kan dröja, om den ens någonsin kommer.
- Det är långt kvar till dess att jag får spela. Vi är fem målvakter och konkurrensen är stenhård. Men det är ett skönt gäng och vi trivs bra ihop. Och det är fantastiskt kul att vara här.
Är det något du saknar från Skåne?
- Det är klart. Familjen och vännerna. Jag har inte hunnit åka hem sedan jag flyttade men en del kompisar har varit här och hälsat på.
Hur har du utvecklats sedan du kom hit?
- Framför allt har jag blivit tryggare och så gör jag färre misstag. Jag har alltid varit storväxt och bra i luften, men nu är jag snabbare i tanken och bättre på närspel.
Att Johannes skulle bli fotbollsmålvakt var långt från självskrivet. Som ung sysslade han med en helt annan idrott - badminton.
- Min pappa var engagerad i Österlen så det var inte konstigt att jag började spela. Ett tag satsade jag ganska hårt och var med i pojk-SM. Då slutade jag helt med fotbollen. Jag har vunnit DM i dubbel och mixed och kommit tvåa i singel. Som bäst var jag rankad femma i Sverige i min åldersgrupp.
Tror du att du har någon nytta av att du spelat badminton när du spelar fotboll?
- Ja faktiskt. Fotarbetet och förmågan att läsa spelet, där tror jag att det har spelat in.
Den allsvenska säsongen tog slut förra söndagen. "Bajen" slutade nia, en placering som få är nöjda med.
- Det är alldeles för dåligt. Vi sålde Petter Andersson och lånade ut Paulinho i somras, sedan vann vi inte på sju matcher. Det hängde med oss hela hösten.
Vad har du fått för intryck av tränaren Tony Gustafsson?
- Otroligt kunnig och väldigt engagerad. Intelligent och retorisk. Han är bra på att elda på och få med sig sina spelare.
Har du fått några besked om vad som händer nästa säsong?
- Nej inga alls. Allt klubben har sagt är att jag behöver spela matcher, men vad det innebär konkret får vi se längre fram.
Vad händer just nu?
- Hela laget kör hård nedbrytningsträning. Vi spelar basket och inomhusfotboll och styrketränar. Sedan får vi fem veckor ledigt i december och början av januari, då ska jag åka hem till Skåne. Sedan drar försäsongen igång igen när vi kommer tillbaka.
Dock finns en skillnad jämfört med tidigare år. I och med att Sverige arrangerar U21-EM blir försäsongen något kortare.
- Någon gång i vår ska hela laget åka på träningsläger. Var vet jag inte men i fjor åkte de till USA. Det blir skillnad för mig, tidigare har jag som längst varit i Jonstorp på träningsläger.
Utvecklingen har onekligen gått fort för Johannes Hopf. Var, när och hur historien fortsätter återstår att se. Men fortsättning lär följa.
