"Knirr" laddar för elfte proffssäsongen
Familjen Andersson i gröngräset vid sommarstugan i Sandskogen. Pappa Robert, sonen Julius, mamma Malin och dottern Tilda. I nästa vecka återvänder de till Tyskland för en ny säsong. Bild: Jan-Olle Persson" BORDER="0"Familjen Andersson i gröngräset vid sommarstugan i Sandskogen. Pappa Robert, sonen Julius, mamma Malin och dottern Tilda. I nästa vecka återvänder de till Tyskland för en ny säsong. Bild: Jan-Olle Persson För "Knirr" har det onekligen varit ett omtumlande år i den tyska toppklubben där de sportsliga framgångarna varvats med ekonomisk turbulens och hot om konkurs och tvångsdegradering. - De yngre spelarna i laget var kanske inte lika besvikna som jag. De har ju fler chanser. Men för mig kändes det lite som om det här var sista chansen, säger Robban när han tänker tillbaka på säsongen där laget hamnade tvåa, poängen efter Kiel. - Det har sportsligt sett varit ett mycket bra år. Enda plumpen var väl förlusten borta mot Wallau. Med facit i hand tappade vi nog ligaguldet där, säger Robban som ser en stor förklaring till den bittra förlusten i den osäkerhet beträffande framtiden som kulminerade just vid denna tidpunkt. - Det var inför den matchen som vi spelare fick beskedet om att vi var fria att söka oss till andra klubbar. Då var det en väldigt dålig stämning i laget... Det hela utmynnade i att Kiel snöpligt lurade Nordhorn på konfekten och att en handfull av lagets mest etablerade spelare bestämde sig för att lämna föreningen. Glenn Solberg, Frode Hagen och Dragan Skrbic gick alla tre till Barcelona medan Jesper Larsson skrev på för Essen. Därutöver valde Karsten Kohlhass att varva ner. - Vi kommer inte att få ett lika bra lag som i fjor även om det ryktas att vi fått ett par nyförvärv, bland annat då den danske mittsexan Ian Marko Fog samt en tysk mittnia. Vi kan nog bli ett mittenlag men vi får nog svårt att blanda oss i den riktiga toppstriden, säger Robban som kommer att sakna de flydda spelarna på mer än ett sätt. - Det är synd att just dessa lämnar. Vi kom till klubben ungefär samtidigt och vi har hängt ihop också privat och vi åkte alltid till London en gång om året för att se på fotboll. Men alla försvinner ju inte. Kent-Harry är ju kvar, liksom Ola Lindgren, Andreas Larsson, Ljubomir Vranjes och Peter Gentzel, säger Robban som nu blir lite av ålderman i laget tillsammans med just Ola Lindgren. Var du själv aldrig frestad att söka dit bort från klubben när du fick chansen? - Visst funderade man i de här banorna men jag var nog lite för bekväm av mig. Det är trots allt rätt mycket jobb med att bryta upp, framför allt när man har barn som går i skolan, säger Robban och fortsätter: - Men jag hade förfrågningar både från en tysk klubb och en spansk och jag var lite sugen på att åka till Spanien. Det är alltid kul att komma till en ny klubb och det är aldrig fel att lära sig ytterligare ett språk. Robban fick självklart också en del förfrågningar från svenska klubbar, bland annat då Ystads IF och Lugi. Men kanske kommer Robban hem efter den här säsongen i stället. Han har ett år kvar på kontraktet och vet i dagsläget inte hur det blir sen. - Det är kanske dags att flytta hem och börja bygga upp något här. Men det kan också bli att jag stannar ute ytterligare några år. Jag är bara 32 år och det är egentligen ingen ålder. Se på Staffan Olsson exempelvis. Jag har i varje fall tänkt hålla på tills jag är 35. Men det är möjligt det blir längre än så om kroppen tillåter. Det här är ju mitt yrke - det är detta jag kan och är bra på. Du har haft en del skador. Hur känner du dig nu? - Det känns bra. Jag har haft problem med hälsenan och axeln men det har blivit bättre. Däremot var det tungt de säsongerna som Andreas Larsson gick skadad. Då blev det mycket spel och det fanns inte utrymme för att vila och läka ut skadorna. Vad har du för planer med ditt liv efter den aktiva karriären? - Jag vet faktiskt inte. Men det skulle vara intressant att bli tränare. Men inte direkt efter karriären. Och jag kan ju tyska och känner Tyskland så det kanske jag kan dra nytta av. Och många företag vill ha idrottare med den erfarenhet de har av bland annat lagarbete, säger Robban. Har du blivit förmögen på handbollen? - Visst tjänar man rätt bra, i varje fall jämfört med vad jag hade gjort i en svensk klubb. Men i jämförelse med andra sporter, fotboll exempelvis, tjänar man inte speciellt mycket. Men en del har man kunnat lägga undan. Så när man en gång flyttar hem kan man köpa en villa utan att behöva ta lån och det är ju alltid en bra bra start, avslutar Robert Andersson.
