Kollapsen i Lund
Efter 30-21 till Lugi i Skånederbyt borde det vara en omöjlighet att hitta någon glad infödd ystadsbo i Lunds gamla idrottshall. Men det fanns en. Med pannband runt huvudet och ett jättesmajl i ansiktet försvann Alexander Hansen upp på läktaren för att ta emot gratulationer från nära och kära. Han gjorde fem mål och var en av flera anledningar till att Lugi aldrig gav IFK Ystad skuggan av en chans. - Det här är den roligaste seger jag upplevt sedan jag lämnade IFK Ystad. En total urladdning från vår sida, IFK Ystad var inte ens på planen? Förvånad? - Mycket. Framförallt på sättet Ystad vek ner sig. Det får inte se ut som det gjorde med det spelarmaterial som IFK har. På pappret är laget alldeles för bra för att uppträda som man gjorde, säger Alexander Hansen. Även om det fanns gott om segerorganisatörer i Lugi - Alex var en i mängden - så var det ändå IFK Ystads likgiltiga förhållande till matchen som fällde avgörandet. Alldeles för många spelare var anonyma, alldeles för få ville något. Stjärnyttern Fredrik Petersen, som petade Alexander Hansen och skickade honom till Tyskland, kom aldrig in i matchen och bänkades; Kaupo Palmar verkade ha doppat fingrarna i såpa i stället för klister; Krzysztof Fatalski sköt hellre än bra; Dalibor Doder kom ingenstans. Ja, vi skulle kunna fortsätta rabbla Ystadsspelare som inte höll måttet i Skånederbyt. Faktum är är att ungdomarna Konrad Rasmussen och William Magnusson var de som visade bäst gry, vilket väl säger det mesta om "stjärnornas" prestation. IFK Ystad ledde visserligen med 3-4 men därefter var det rullgardin ner och godnatt. Lugi vände till 8-4 och sedermera 18-7. Bland annat utnyttjade man spelet i numerärt överläge på bästa sätt och gjorde 8-0 när IFK-spelare satt på botbänken. Andra halvlek inleddes med en fenomenal dubbelräddning av Anders Persson, men inte ens denna kunde väcka liv i IFK Ystad. Som mest ledde Lugi med osannolika 24-12? Om Alexander Hansen var en glad Ystadsgrabb i Lugi så var Carl-Johan Andersson en desto mer besviken lundensare i Ystad. Den förre Lugispelaren upplevde sitt värsta nederlag i IFK-tröjan och detta i en match som gav honom alldeles speciella känslor. För första gången spelade han handboll i Idrottshallen i någon annan tröjfärg än den vinröda. - Jag kan egentligen inte förklara vad som hände. Vi kom hit och var laddade. Uppvärmningen kändes bra, det fanns tändning i laget. Men när det började gå dåligt för någon enskild spelare var det precis som om det blev en dominoeffekt. Vi drog ner varandra, säger Carl-Johan, som inte hade någon av sina bästa dagar i det defensiva spelet men som i alla fall gjorde fem mål på sex chanser. - Vi får rannsaka oss själva, vad mer finns att göra, sa Carl-Johan och drog en tung suck.
