Lena om livet med handbollsmännen: "Bra lösning för alla"
Hennes man Jerry är tränare.
Hennes äldste son Anton är en av lagets nyckelspelare.
Hennes yngste son Ludvig är en av landets största talanger.
Lena Hallbäck lever i en familj där mycket av tillvaron snurrar runt handboll. Hon är kvinnan i en värld där tugget runt köksbordet inte sällan kretsar kring försvarsspel och anfallsrörelser och där ett stort adrenalinpåslag och en hög smärttröskel är självklara inslag i livet på fritiden.
Grottmänniskan i mig säger att Lena måste ha ett smärre helvete. Att hennes roll reduceras till att fylla på männens behov av kolhydrater samt ta hand om svettiga handbollskläder.
Fetglöm det.
Mer fel än så går det inte att ha.
Ett besök hemma hos familjen Hallbäck i det mysiga gatuhuset på Lilla Hejdegatan i Ystad slår snabbt hål på alla fördomar.
För det första: Det är ofta Jerry som sköter städning och tvätt i hemmet.
För det andra: Flytten till Ystad kom minst lika lägligt för Lena som för resten av familjen.
För det tredje: Lena har tränat sönerna i handboll under hela pojklagsåldern.
– Ja, morsan har nog varit min tränare mer än farsan, om man räknar antalet år. Och det har fungerat hur bra som helst tycker jag, säger 21-årige Anton och tar en slurk kaffe.
Ludvig, som nyss har fyllt 17 år, sitter intill Anton, vid bordets kortände.
– Morsan var stenhård som tränare. Hon var till och med strängare än farsan, säger han, obekymrad över om uttalandet kan rendera mer eller mindre speltid för honom i nästa match.
Jerry Hallbäck, som också sitter vid en bordskant, är ändå det största handbollsnamnet i familjen. Hittills, är det bäst att tillägga. Han vann flera SM-guld med Redbergslid och var A-landslagsspelare under Bengan boys-eran. Efter karriären blev Jerry Hallbäck en framgångsrik tränare i HK Aranäs och är numera även förbundskapten för Sveriges P 98:or.
Men även Lena har meriter på sitt handbolls-cv. Hon spelade under många år på högsta nivå i den dåvarande storklubben KvIK Sport från västra Göteborg.
– Det var en riktigt vass klubb på den tiden och en föregångare till vad som blev Önnereds HK. Jag spelade ett par år i Warta också, men KvIK Sport är min moderklubb, säger Lena.
1992 träffades Lena och Jerry och förlovade sig året efter. 1996 föddes Anton och vilken sport som skulle bli sonens förstaval var inte svårt att räkna ut. Handboll kom snabbt in i livet även för Ludvig, som föddes 2000. Under stora delar av ungdomstiden har båda pojkarna haft Lena som tränare.
– Jag kom in som tränare för grabbarna först senare i deras karriärer, säger Jerry. I Antons fall tog jag och Björn Jilsén över när Antons lag blev A-pojkar.
Lena ser inget märkvärdigt i att träna pojkspelare i handboll.
– För mig var det ganska naturligt. Handboll har alltid varit ett stort intresse och det är också en av förklaringarna till varför det har fungerat så bra mellan mig och Jerry. Man delar något och har förståelse för varandra.
– Nackdelen med att vara föräldratränare, rent generellt, är att det kan finnas en risk att de egna barnen särbehandlas åt det ena eller andra hållet. I mitt fall tror jag nog att Anton och Ludvig har fått stå till svars för gruppens agerande mer än det kanske hade behövts. Det har blivit att man har plockat ut det egna barnet om vill ge speltid till någon annan. Eller att man har satt sitt barn på en ovan position om det skulle uppstå en lucka. Jag har i alla fall inte coachat på ett sätt som medvetet har gynnat mina barn, säger Lena.
Anton flyttade till Ystad bara två dagar efter sin studentfest sommaren 2015. Han etablerade sig snabbt i Ystad, både sportsligt och socialt och har nyligen köpt en bostadsrätt. Kontraktet med YIF sträcker sig ytterligare två säsonger.
För övriga familjen gick flyttlasset till Ystad i somras. Tanken från början var att hyra en lägenhet, men Hallbäcks ville gärna kunna erbjuda sängplatser, när släkt och vänner från 031-land kom på besök. Därför blev det ett husköp och 145 charmiga kvadratmeter i östra Ystad.
Lena arbetar som delägare i företaget Resultat Projektledning Sverige AB och redan före flytten till Ystad jobbade hon en del mot den skånska marknaden.
– När jag var nere och jobbade i Malmö hände det att jag bodde hos Anton i Ystad. Företaget har tidigare jobbat i Helsingborg, men har nu mer fokus på Malmö. Vi håller också på att etablera oss i Köpenhamn. Rent geografiskt bor jag bättre i Ystad än i Kungsbacka, säger hon.
Hur mycket handboll ser du?
– När det gäller YIF:s A-lag och U-lag ser jag så mycket jag bara kan. Helst alla matcher. Men jag ser handboll även på andra sätt. Så sent som i måndags följde jag Lugi-Alingsås på webben, säger Lena.
Jerry Hallbäck har länge haft starka kopplingar till Ystad, inte minst genom vännen och YIF:s sportchef Marcus Lindgren. Han ångrar inte beslutet att bryta upp från HK Aranäs.
– Att komma till Ystad är roligt och utvecklande på alla sätt. Handbollen betyder mycket i Kungsbacka också, men det skrivs mer här och bevakningen är större i Ystad. Det är ett annat tryck här. Vi hade en snittpublik på 1100 i Kungsbacka och i Ystad är det ungefär 1 900.
Lena känner också av handbollens kraft i Ystad.
– Visst är Ystad mindre, men det känns ändå som att det är fler som engagerar sig här. Kungsbacka ligger lite för nära Göteborg. Ystad är i så fall mer jämförbart med Alingsås, när det gäller vad handbollen betyder för folket och för staden.
Vi skiljs åt vid ytterporten. Det gillar Prillan. Äntligen kan familjen Hallbäcks hund få lite uppmärksamhet för den gris i stoppad plysch som den har burit runt på den senaste timmen.
Det kom visst ett handbollssnack emellan.
Men Prillan är härdad.
