Priset borde gått till Henke Larsson

Fel fot vann. Henke Larsson borde vunnit Guldbollen 2002, inte Fredrik Ljungberg. Att valet stod mellan Henke och Ljungberg utgår jag från, de har stått i särklass bland svenska fotbollsspelare. Zlatan är en växande stjärna men har långt i från samma internationella lyskraft. Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg är spelare som nämns med aktning över hela fotbollsvärlden. Två superstars. Fredrik Ljungberg spelade en avgörande roll när Arsenal i våras vann både ligan och cupen. Med sin fart, balans, blick och målkänsla var han en av Englands absolut bästa spelare; lika fruktad av motståndarna som hyllad av fansen. Vi får gå många år tillbaks i tiden för att hitta en svensk fotbollsspelare som haft en lika dominant roll i ett av Europas bästa lag. Därmed har han med råge uppfyllt den ena delen av de kriterier som ligger till grund för Guldbollen; insatserna i klubblaget. Det som gör att Fredrik Ljungberg borde fått sitta kvar vid det dukade bordet på Cirkus i Stockholm när Henke reste sig för att ta emot Guldbollen, det är hans stora problem att få utlopp för sin talang i landslaget. Fredrik är uppe i 35 landskamper och har trots otaliga chanser bara gjort två mål. Ofta präglas uppträdandet mer av frustration över en omgivning som ständigt tycks missförstå honom, än av den begåvning som ständigt visas upp i Arsenal. Från VM-slutspelet är han mer ihågkommen för det interna bråket med Olof Mellberg på träningen än för insatserna på planen. Det blev två VM-matcher för Fredrik Ljungberg - sedan fick han skadad avbryta turneringen. VM i fotboll avgörs vart fjärde år och det är långt i från varje gång ett svenskt landslag lyckas ta sig dit. Ett sånt här år borde därför landslaget i allmänhet och VM-slutspelet i synnerhet hamna i fokus och ligga till grund för den färdriktning dit Guldbollen skulle sparkas. Min högst personliga Guldboll skickar jag med sträckt vrist i väg till Skottland. Ärligt talat har jag svårt att se vad Henke Larsson skulle kunna gjort bättre det här fotbollsåret för att vinna det mest statusfyllda individuella fotbollspriset i Sverige. Som lagkapten förde han Celtic till ännu en ligaseger, han vann den skotska skytteligan och gjorde tre mål i VM-slutspelet. Trots att Sverige åkte ut efter fyra matcher var Henke en av de anfallare som kandiderade till en plats i världslaget. Vad mer finns att begära? I höst har målfyrverkeriet bara fortsatt. På 15 ligamatcher har Henke gjort 16 mål och övertygar varje gång Celtic spelar internationell fotboll. Nyligen gjorde han mål på både hemma- och bortaplan när skottarna vann "The Battle of Britain", Uefacupmötet med Blackburn Rovers. Fortsätter det så här kan Henke än en gång vinna Guldskon, priset till hela Europas skyttekung. Jag tillhör inte de som anser att Henke Larsson nödvändigtvis behöver spela i en bättre liga än den skotska för att bli riktigt erkänd. Under tio års tid har Henke visat att han håller även i högklassig internationell fotbollsmiljö. Det har blivit 24 mål på 72 landskamper och han har nätat i de tre senaste stora mästerskap som Sverige kvalificerat sig till: VM 1994, EM 2000 och VM 2002. Jag är övertygad om att Henke Larsson skulle bli en framträdande spelare och en stor målskytt även i engelsk fotboll. Han har alla egenskaper som krävs. 16 juni avslutade han sin landslagskarriär. Efter nederlaget mot Senegal gick han runt bland lagkamraterna i ett japanskt omklädningsrum och tackade för den tid som varit. Han stämplade ut efter nästan tio års gediget arbete i nationens tjänst. Jag tillhör inte den växande skara som tycker att han borde övertalas till comeback i landslaget. Respektera hans beslut. Lämna honom i fred. Henke Larsson har gjort mer än de flesta andra för svensk fotboll. Om han nu vill få lite mer tid över åt familjen och leva ett lite mer ordnat socialt liv är det honom väl förunnat. Sedan 1993 har han varje år lagt ner ett par månader på landslaget; nu är han över 30 år och nybliven tvåbarnspappa. Guldbollen hamnade på rätt ö, den brittiska Men det var en snedspark. Den borde landat lite mer norrut.