Seger mot Paraguay räddar anseendet

Vi får ge oss till tåls i fyra dagar. Klockan 21 på torsdag går startskottet för Sverige-Paraguay i Berlins Olympiastadion. Jag har hela tiden trott att matchen mot Paraguay blir avgörande för Sverige. Det gäller fortfarande. En seger på torsdag räddar anseendet efter fiaskot mot Trinidad och Tobago.

För exakt70 år sedan smällde ett annat startskott av i Berlins historiska idrottsgryta. Nämligen för den olympiska finalen på 100 meter. Ystadsbon Lennart Strandberg var med i fältet, sprang på 10,9 och slutade sexa. Lennart sträckte en lårmuskel och kunde aldrig riktigt hota spelens konung, Jesse Owens.

På torsdagvill jag se svenska fotbollsspelare kuta i Strandbergtempo. Vilket som är mest sannolikt, att Ljungberg gör 10,9 på 100 meter eller sträcker en muskel vet jag inte – båda alternativen känns rimliga – men Sverige måste spela och springa snabbare än vad som gjordes i öppningsmatchen.

Helst ska Ljungbergkomma in i straffområdet som skjuten ur en kanon. Det är då han gör störst skada i motståndarens försvarsmur. Mot Trinidad och Tobago blev det alltför sparsamt med den typen av ruscher från Ljungbergs fötter. Anders Svensson var senfärdig i sina aktioner och både Zlatan Ibrahimovic och Henke Larsson blev stillastående.

Medicinen mot den huvudvärk som T&T-krigarna gav Sverige i värmen hade varit mera fart på både boll och ben.

Men Lars Lagerbäck skrev i pausvilan aldrig ut något sådant recept till sina frustrerade och trötta patitenter.

Nu får förbundskaptenenkomma i form. Det är inte bara spelarna som förväntas pricka formtoppen till stora mästerskap. Lars Lagerbäck har länge haft en övertro till Anders Svenssons duttande och jag hoppas att han nu en gång för alla överbevisats om att kreatörsrollen tillhör Kim Källström.

Jag tycker också att Lagerbäck bör ta sig en allvarlig funderare över Zlatans form. I genrepet mot Chile kunde vi stå ut med en svag insats – i väntan på VM och att inspirationen skulle rinna till. Problemet är bara att Zlatan inte lyckats träna sig i form under vistelsen i Tyskland. En Zlatan i stöt hade dansat hula-hula med sina västindiska kvavaljerer.

In i laget kom Marcus Allbäck och blev genast det starkaste svenska anfallsvapnet. Det är en erfarenhet som som Lagerbäck bör ta ta till sig.

Eftersnacket harhandlat väldigt mycket om Sveriges fiasko och väldigt lite om Trinidad och Tobagos heroiska insats. Det är synd, för laget förtjänar full respekt och beundran. Ett tag verkade det som om vi ställdes mot två lag. Elva spelare från Trinidad och elva från Tobago. De fanns ju överallt på planen och förstörde med sina rastaflätor och långa ben.

T&T hadeegentligen allting emot sig. På Westfalen Stadion i Dortmund fanns 40 000 svenska supportrar som bildade tidernas största bågula idrottskuliss; en målvakt som blev skadad redan på uppvärmningen och som ersattes av ypperlige och tursamme Shaka Hislop; en back som blev utvisad direkt i andra halvlek.

Men de hade också en slug förbundskapten och spelare med hjärtan så stora att en och annan bröstorg höll på att sprängas.

Namnet, förresten.

Shaka Hislop.

Med lite fantasi kan man få det till nånting annat.

Shaka Hislop.

Köpa Trisslott.

Han får hemskt gärna köpa en till mig också...