Stoppa partyt, Sverige!

Jag vet inte hur representativ Helmuth är.

Han kör taxi i München, är runt 60, och bär en t-shirt med ett slitet fotografi på ryggen och ett klubbmärke på bröstet. TSV 1860 München står det. På den del av den klibbiga ryggen – det var 25 grader i München i går – som sticker upp bakom förarstolen, ser jag pannan och ögonen på någon legendarisk spelare. Har inte en susning om vem det är. Men jag konstaterar i alla fall att det inte är Sjöbograbben Mats Lilienberg, som var proffs i just 1860 München för drygt tio år sedan.

Jag vet inte hur representativ Helmuth är, när han vid ett rödljus vänder sig mot mig och med största vördnad börjar tala om svensk fotboll.

"Det blir jättesvårt att vinna över er, jag hade föredragit England. Men jag hoppas att vi lyckas. Annars dör VM. Så är det bara. VM dör", upprepar han ängsligt

Jo, ur ett tyskt perspektiv är det naturligtvis lite så. Förväntningarna på det tyska laget är växande. Bättre och bättre dag för dag, är den slogan som gäller. Den lätt skakiga starten mot Costa Rica (4–2) följdes upp med 1–0 i kraftmätningen mot Polen och hela 3–0 i gruppfinalen mot Ecuador. Plötsligt satt spelet där. Kraften, farten, inställningen. Det var ett helt annat Tyskland än det som gjorde bort sig mot Italien under förberedelserna.

Dessutom har mästerskapet blivit en gigantisk succé även utanför VM-arenorna. Huliganerna tycks ha tagit semester, terrorhoten har uteblivit, vädret är strålande och affärerna går utmärkt.

VM präglar stadslivet på ett nästan kusligt sätt. Det finns inte en affär i München som inte säljer prylar som anknyter till den pågående fotbollsfesten. Det är flaggor, vimplar, tröjor, bollar, maskotar, hattar, tutor, perkuker, ja, till och med apoteken säljer termometrar med små bollar på. Själv kunde jag inte köpa en kulglass utan att behöva svara på vilket land jag håller på. Varpå en blågul flagga stacks ner i den översta jordgubbskulan. Jippi.

Fast jag var förvarnad. Redan på Franz Josef Strauss flygplats åkte en inslagen VM-pokal runt på varenda bagageband. På pokalen hängde en hälsning i ett snöre:

"From Brazil to 10 Ballack".

Sånt sker bara i Tyskland.

* * *

Media verkar inte riktigt veta hur de ska förhålla sig till mötet med Sverige. En del känner ett lätt obehag men flesta är glada över att slippa England. Man ser Sverige som ett ganska lättpasserat hinder på vägen mot nya framgångar. Det finns till och med tidningar som i nedlåtande ordalag beskriver svenskarna som knäckebrödsspelare och IKEA-spelare.

Vad tyskarna inte tycks begripa är att detta är en stor komplimang. Ingvar

Kamprads succé har möblerat halva världen och produkterna finns numera i de fina salongerna.

Precis som det svenska fotbollslandslaget.

Allianz Arena är en sådan. Det är där som svensk fotboll ska hålla sin midsommarfest i morgon.

Jag har sett en hel del internationell storfotboll genom åren men knappast en fräckare och modernare arena. Allianz Arena är ett värstingtempel för fotboll,

exklusivt, och lyxigt, framtaget för välmående bayrare. Och på motorvägen intill svischar en strid ström av matchande BMW...

Allianz Arena ägs till 50 procent vardera av stadens båda storklubbar, Bayern München och TSV 1860 München. När Bayern München spelar sina sina kvällsmatcher tänds hela arenan upp i klubbens röda färger och när TSV spelar förvandlas arenan till en gnistrande blå diamant. 1860-supportern Helmuth, min chafför, har inte mycket till övers för rivalklubben. Att det lyser rött när Bayern Munchen spelar beror, enligt Helmuth, inte på något annat än att Allianz Arena just då är Europas störs-ta horhus...

* * *

I morgon kommer Sverige att få ett massivt publiktryck emot sig där inne. Det var nog inte helt fel att spelarna fick träna på den situationen i mötet mot England

i Köln.

För svensk del gäller det att stå pall de första 15 minuterna. Vänja sig vid miljö och atomsfär, komma in i matchen. Överlever man den första kvarten finns det mycket som talar för att Sverige kan bli den partydödare som få tyskar tycks tro men som säkert många fruktar i smyg.

Den här gången handlar mina midsommardrömmar enbart om fotboll. Jag hoppas:

Att Andreas Isaksson uppträder stabilare än senast. Förhoppningsvis är han helt klar i knoppen efter Kims kanon, även om agerandet vid Englands båda mål gav oss lätt huvudvärk.

Att Niklas Alexandersson har koll på sina positioner och inte luras in i några fällor. Tyskland kommer att attackera stenhårt på Sveriges högerflankel.

Att Henrik Larsson blev inspirerad av sitt mål och träder fram som den världsforward han är.

Att Tobias Linderoth, som får uppdraget att hålla koll på Michael Ballack, ser till att den där VM-pokalen på flygplatsen

aldrig når fram till sin adressat.

Att Teddy Lucic uppträder som en riktig IKEA-spelare och visar tyskarna vart skåpet ska stå.

Jan Ohlsson