Ukrainska skidskytten: "Jag är rädd för att döda"

Det var i mars som IBU (Internationella skidskytteförbundet) tog initiativet till att hjälpa Ukrainas världscuplag i skidskytte. Sverige var en av fem nationer som nappade.

– Det var självklart för oss att ställa upp, säger Rikard Grip, generalsekreterare i Svenska skidskytteförbundet.

Därför har tio åkare från Ukraina den senaste månaden tränat i Idre. Det är fem damer från A-laget och fem herrar från B-laget. Övriga ukrainska åkare finns på andra platser i Europa, som exempelvis Norge och Österrike.

I helgen tävlar skidskyttarna i Sverigepremiären i Idre. Om de inte blir hemkallade.

Anastasiya Merkushyna berättar att hon och landslagskollegorna har ett avtal med Ukrainas militärledning som gör att ge måste släppa allt och åka hem om de blir kallade.

– Vi har specialdokument och tillåtelse att åka ut, men de kan kalla tillbaka oss och vi kommer att vara där bara inom några timmar. Men militärledningen säger att det bästa vi kan göra nu för Ukraina är att tävla och göra det så bra som möjligt, säger Anastasiya Merkushyna, som bland annat tagit ett silver och tre VM-brons i stafett.

Hon beskriver känslan av att inom en dag tvingas byta en skjutvall i Idre mot ett frontavsnitt i Ukraina:

– Det kan bli aktuellt om Belarus kommer med i kriget. Om vårt land måste försvara oss från två fronter. Då kan det bli en riktigt tuff situation. Vi följer nyheterna och är redo för det.

TT: Tror du att det skulle kunna hända?

– Det är stor möjlighet att det händer. Ingen trodde att Ryssland skulle starta kriget. Nu är det stort hot från Belarus. Vi hoppas att folket i Belarus inte låter det hända.

TT: Är du rädd?

– Jag är inte rädd att försvara mitt land, men jag är rädd för att döda. Jag förstår att jag måste försvara mitt land i den här situationen. Men att döda någon…

Hon tystnar kort och fortsätter:

– För mig personligen kan jag inte föreställa mig det, även efter allt som ryssarna har gjort. Jag kan inte se mig lyfta mitt vapen för att skjuta någon. Det är omöjligt att tänka. Men jag förstår att det är för att skydda mitt land och skydda oskyldiga människor.

När de andra skidskyttarna i Idre vaknar kontrollerar de först väderleksprognosen. Skidskyttarna från Ukraina slår direkt på nyheterna från sitt hemland:

– Vi följer hela tiden vad som händer i frontlinjen, säger Anastasiya Merkushyna som är glad över de senaste nyheterna att ryssarna är på väg att lämna Cherson.

– Det är lite ljus i mörkret. Vi vinner kriget steg för steg.

Anastasiya Merkushyna berättar att hon har flera vänner som just nu strider vid fronten.

– Jag försöker hålla kontakt med dem. De säger inte så mycket när jag får kontakt. Jag vet att de gör detta för att skydda vårt land. Jag ber för dem.

Svenske skidskyttestjärnan Stina Nilsson berättar om känslan när hon på fredagsmorgonen såg det ukrainska laget:

– Jag sprang en jogg i morse och såg deras bilar som stod utanför där de bor. Det är ett fanatiskt fint agerande från Idre fjäll och svenskt skidskytte att hjälpa dem, säger Nilsson.

Lagkamraten Sebastian Samuelsson håller med:

– Jag tycker att det här är ett bra exempel på hur vi kan hjälpas åt inom idrotten. Självklart är vi fortfarande konkurrenter i tävlingsspåret men vi är också en del av en och samma skidskyttegemenskap.

Anastasiya Merkushyna berättar att hon fått många liknande reaktioner från skidskyttekollegorna. Det gör henne glad:

– Jag har börjat tro på medmänskligheten när jag ser detta. Här på Idre fjäll är det så många som är redo att hjälp oss. Och det stöd som Ukraina får ute i samhället. Här ser vi flaggor och banderoller. Det är helt otroligt.

Hon berättar att Ukrainas skidskytteförbund har lite pengar som gör det möjligt för dem att delta i världscupen. Men det är tack vare denna hjälp utifrån som de har möjlighet att genomföra en försäsong.

När Anastasiya Merkushyna får frågan om framtiden, när det blir fred i Ukraina, hur kommer hon att reagera när ryssarna kommer tillbaka till sporten?

– Jag vet inte hur det skulle vara. Det finns goda och dåliga människor i Ryssland. Allt beror på hur de skulle vara och om de ber om ursäkt. Kanske de inte längre kommer att resa den blå, röda, vita flaggan. Kanske byter de till några andra färger. Jag kan inte förstå hur de skulle kunna resa den flaggan som är full av blod, svarar Anastasiya Merkushyna.