YA-cupen – säkert vårtecken

Bertil Åkerman började arbeta med YA-cupen 1970, och än i dag pusslar han ihop spelscheman, ordnar annonser och delar ut biljetter.

– Det är en hel del jobb mellan mars och juni, men sedan planar det ut. På sommaren handlar det mest om att förbereda inför årsmötet på hösten, berättar han.

Trots att Åkerman nu lämnar YA och går i pension så kommer han fortsätta att vara tävlingsledare för YA-cupen, en cup som – enligt hans egen utsago – är Sveriges äldsta, om man bortser från cuper som arrangeras av olika fotbollförbund.

– YA-cupen bildades på Fridolf Mårtenssons Konditori på Sankt Knuts Torg 1947. Det fanns en annan turnering tidigare men den blev nedlagd, och när klubbarna ville ha en ny cup så tog de kontakt med Ystads Allehanda.

Och som man brukar säga: På den vägen är det.

I dag hålls YA-cupen i fotboll i tre klasser: Herrar, damer och pojkar. Men när herr- och damlagen fortfarande håller fanan högt (41 respektive 18 anmälda lag i år) så är det sämre på pojksidan. I år är så få som fem lag anmälda: Simrishamn, Sjöbo, Skurup, Ystads IF och Albo, ett samarbete mellan Ravi, Kivik, Brösarp och Sankt Olof.

– Det är det stora problemet just nu. Att det finns så få pojklag, berättar Bertil.

Cupens kanske stoltasteögonblick, åtminstone publikmässigt, infann sig 1956. Då, i Borrby, möttes Skillinge och Hammenhög i herrfinal inför 5 580 åskådare. En siffra som är fullt jämförbar med årets publiksnitt i allsvenskan.

– Skillinge vann matchen med 3–1 och publiksiffran är fortfarande rekord, berättar Bertil.

Men att Skillinge vinner YA-cupen är mer undantag än regel. I stället är det Tomelilla, Ystads IF och IFK Ystad som dominerat på herrsidan, och Sjöbo, Charlo och Hammenhög på damsidan.

– Tomelilla och Ystads IF har varit i 19 finaler vardera, och Tomelilla har vunnit 14 och YIF elva. Och så har vi IFK Ystad. När de var som bäst så vann de sex titlar mellan 1958 och 1968.

– På damsidan har Sjöbo dominerat på 2000-talet. 2003 möttes till och med Sjöbo och Sjöbotjejerna (reservlaget längre ner i seriepyramiden) i final. Publiken då, 658 personer, var fler än vad herrfinalen drog i fjor.

I söndagens premiär möts Ale och Svenstorp, två lag som förmodligen inte heller kommer slåss om slutsegern. Men skrällar har förekommit, som 2001 till exempel:

– Då hade vi en herrfinal mellan Vanstad och Charlo. Det är två klubbar som var små redan då. Men publiksiffran var bra, 1 191 personer. Jag minns att Vanstad hade en väldigt bra klack.

I år har det varit snö långt in i mars. Har ni någonsin behövt ställa in någon match?

– Ja ett par gånger. En gång hade vi en final i Hammenhög och vi åkte dit med bil från Ystad. Men när vi kom till Hannas var det som att köra in i en vägg av regn. Både planen och löparbanorna i Hammenhög stod under vatten så vi var tvungna att avbryta.

– En annan gång började det snöa precis innan match. Då kunde vi spela, fast med röda linjer...

Genom åren har YA-cupen varit lite av den sydöstskånska fotbollens försökskanin. Till exempel har man provat att spela med effektiv tid och att ha inspark i stället för inkast.

– Det där med effektiv tid var nog mer än 20 år sedan. Vi i styrelsen satt längs med sidlinjen med varsitt tidtagarur. Men försöket varade bara i ett år.

Ett annat experimentvar att ändra offsideregeln. I stället för att gälla på offensiv planhalva drog man ut en förlängd linje längs med straffområdet, och så länge spelarna höll sig på rätt sida om den så kunde de inte bli offside.

Att fotbollens roll blivit allt mer undanskymd, och att allt fler ungdomar prioriterar andra intressen märks inte bara på antalet lag i pojkcupen. Ser man över en längre period så har det försvunnit föreningar som gemene man knappt hört talas om.

– Dels så blev det ett snävare upptagningsområde för några år sedan. Till exempel så har Östra Torp vunnit cupen en gång, men de lagen på väg mot Trelleborg är inte med längre. Och även härifrån har det försvunnit lag. Röddinge och Gyllebo till exempel, och Tommarp och Eriksdal. I Tommarp byggde man en hundkapplöpningsbana i stället, och Eriksdal, ja, att de kunde ha lag. Det är mer eller mindre en grusgrop på vägen mellan Tomelilla och Sjöbo.