Annons

Designande med historisk touch

Efter sex hårda år som hästskötare och en ridolycka har Louise Erixon landat vid symaskinen. 23 år ung designar hon tävlingskläder och vanliga plagg inspirerade av historien.
Tomelilla • Publicerad 7 november 2009
Rosettskjortan i broderat tyg syns innanför kragen på kavajen fodrad med matchande tyg. Kjolen är i mockaimitation och sydd i omlott.
Rosettskjortan i broderat tyg syns innanför kragen på kavajen fodrad med matchande tyg. Kjolen är i mockaimitation och sydd i omlott.Foto: 
Alla modellerna skissar Louise själv. Utkasten på väggen är många.
Alla modellerna skissar Louise själv. Utkasten på väggen är många.Foto: 
En röd bomullsbrokad ska snart anta formen av en jacka i Louise Erixons händer.
En röd bomullsbrokad ska snart anta formen av en jacka i Louise Erixons händer.Foto: 
Tävlingskavajer som lika väl går att använda på fester.
Tävlingskavajer som lika väl går att använda på fester.Foto: 
Louise Erixon klär sig helst i klänning (just denna har hon själv sytt) även hemma i ateljén. Snyggt behöver inte vara obekvämt. Bild: Sprisse Nilsson
Louise Erixon klär sig helst i klänning (just denna har hon själv sytt) även hemma i ateljén. Snyggt behöver inte vara obekvämt. Bild: Sprisse NilssonFoto: 

En broderad skjorta låter sitt krås fläka ut sig på den gröna kavajens krage klädd med matchande foder. Kjolen är vid och sydd i omlott så dess bärare kan grensla sin springare.

Kreationen bärs upp av en skyltdocka i Louise Erixons ateljé i hennes hem i Sankt Olofsskogens bryn. Louise själv breder ut ännu ett möbeltyg som ska förvandlas till ett unikt plagg.

Annons

– Tänk, säger hon. Jag får lov att sy kläder på heltid. Det är helt fantastiskt.

Men karriären har knappast varit spikrak. 16 år ung och gränslöst skoltrött hoppade hon av sin utbildning på ett ridgymnasium i Stockholmstrakten. Hon fick jobb som hästskötare och var lycklig.

– Jag fick rida 6-7 hästar om dagen och dessutom betalt, säger Louise.

Men verkligheten hann snart i kapp henne. Månadslönen på 2 000 kronor kändes väl låg trots att såväl mat som husrum ingick.

– Jag fick bo i en liten oisolerad stuga där elen kom och gick. Och hästarna fick jag visserligen rida, men även sköta, fodra och ta hand om helt själv. Det funkade inte.

Louise fick jobb i ett annat tävlingsstall och ett annat och ett annat. Så hamnade hon hos en unghästutbildare i Skåne. Det var här karriären skulle ta en ände med förskräckelse.

– Jag red en unghäst och visste inte att han hade ont i kroppen. När jag hoppade upp i sadeln kastade han mig rakt upp i luften. Jag landade på mitt huvud och en av mina ryggkotor försköts.

Läkarens besked var brutalt. Louise fick absolut inte fortsätta med ett så fysiskt krävande jobb. Och hon som precis utbildat sig till hästmassör.

– Jag hade alla mina vänner i hästvärlden och jag ville vara kvar i den.

Det var så idén att skapa nya ridkläder väcktes.

Annons

– Jag har varit på tävlingar på alla nivåer och sett ryttare klä sig i likadana kavajer. Samma modeller i två olika färger. Så uniformellt. Så tråkigt.

Att skapa nya unika ridkläder blev Louises mission.

– Om man nu är ute och tävlar – då vill man väl synas. Sticka ut, resonerade hon.

Louise frågade runt bland tävlingsryttare och fann att idén borde hålla. Många ville gärna klä sig annorlunda, men ville inte kosta på sig att gå till skräddaren och få kläder uppsydda.

– Kanske inte heller lätt att beskriva vad man söker när man inte vet själv. Men jag tycker att jag har ett öga för hur man kan göra, säger Louise.

Åtskilliga plagg har skapats i Louises ateljé.

– De första är skrotade, men nu tycker jag att jag har fått till det. Plaggen tål att synas i sömmarna.

– Jag är ju egentligen inte sömmerska. Men mamma är. Det är hon som lärt mig.

När Louise kände sig mogen att börja sälja sina alster startade hon företaget Equinea och sökte starta eget-bidrag.

– För pengarna köpte jag en bra sy- och brodermaskin

Annons

När det kvinnliga nätverket Qlara ställde till med mässa härom helgen var Louise Erixon med.

– Det var första gången jag visade upp mina kläder. Det var jättenervöst, men himla kul.

Så värst många ridande besökare kom inte till mässan, men Louises kläder kan användas även av icke hästintresserade.

– Jag gör ju vanliga kläder också. Inspirerade av historiskt mode. Inte så att jag gör historiska plagiat, men jag lånar detaljer från olika tider. Från medeltiden och framåt.

Från medeltida plagg hämtar hon det figurnära, halsringningarna och de rena linjerna. Från barocken spetsarna, kråsen, knapparna och pärlorna.

– Jag älskar att se på kostymfilmer. Jane Austen. Det viktorianska. Tänk att få skapa såna kläder.

Ett otal tävlingskavajer hänger färdiga i ateljén. Alla prydligt fodrade med tyger som matchar tyget.

– De ska vara lika snygga på insidan som på utsidan.

Alla kläderna är sydda i möbeltyger.

– Det ska vara rejält tyg. Bra kvalitet och hållbart, säger hon och fingrar på en tjock bomullsbrokad i rött och svart som ska anta formen av en jacka.

Annons

Ännu är Equinea ett enmansföretag, men så fort Louise kan så ska hon anställa en sömmerska till. Vem det är är redan klart.

– Mamma. Hon och jag tänker precis lika dant. Vi har samma smak och hon är ett perfekt bollplank.

Kontakten med kunderna har hon än så länge via hemsidan equinea.net men drömmen är att fixa modevisningar och en dag öppna en egen butik.

Emma Lawesson emma.lawesson@allehandasyd.se
Emma Lawesson
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons