En tuff brud med näsa för matte
Släpp en krona på hennes överkast och den studsar. Kolla under sängen, inte ett dammkorn. Var sak på sin plats. Alexandra Lavesson älskar ordning och reda. Hon är faktiskt en ganska ovanlig 15-åring. När hennes mamma för ett år sedan gick och läste till undersköterska så skötte Alexandra hela hushållet. Hon lagade mat, bakade och städade. Och det gjorde hon utan att någon behövde säga till henne. -Jag ville behålla ordningen i huset, säger Alexandra som den självklaraste sak i världen. Hon är en tuff brud som vet vad hon vill. Och så är hon otroligt envis. -Det handlar om - fram till bevis - säger hon och drar upp ena mungipan till ett leende. Något annat köper jag inte. Fast vi bara suttit tillsammans vid köksbordet en liten stund så känner jag att den här tjejen är det ingen som "skiter man inte på näsan". Det är bara så. En av hennes fyra katter hoppar upp i knät. Hon älskar djur och har fyra katter och en hund. Hon berättar om sin barndom och livet på Liegatan. I barndomen var Liegatan och kompisarna den enda värld som existerade. -Här var vi trygga här kunde inget hända. Vi hade så himla roligt. Sen när kom i tonåren blev det förstås en del konflikter oss tjejer emellan. Men de har vi kommit över nu. Vi pratar lite om kärlek och killar. För Alexandra är det den självklaraste sak i världen att den man hon flyttar ihop med tar lika stort ansvar och gör lika mycket i hemmet som hon gör. -Hur skulle det annars se ut, säger hon och spärrar upp ögonen. Och lika tvärsäker är hon när det gäller vem som skall ta första steget till en date. -Om jag är ute och skulle bli intresserad av en kille så sitter jag ju inte och väntar på att han skall ta kontakt. Vad gör du då, har du något knep? -Jag går fram och säger vad jag känner. Men hon har krav, fröken Lavesson. Den kille som kan bli aktuell ska vara lång, uppvaktande och kunna prata. -Och då menar jag om annat än Kalle Anka, säger Alexandra. Har du alltid varit lika rak och tuff eller vad du nu vill kalla det? -Nä, faktiskt inte. Jag skall säga dig att när jag var yngre, under mina första skolår, var jag blyg. Riktigt blyg. Men det har jag jobbat bort. Och med det har följt att jag också kan stå emot grupptryck. Jag tror det i alla fall. Alexandra har och har haft många järn i elden. Musik är ett av hennes stora intressen och hon har under många år sjungit med i Anna och Cecilia kören. Hon har också spelat handboll och fotboll och gått på bio så ofta hon kunnat. Men det som intresserat henne allra mest är matematik. Hon har under under sista året på Kastanjeskolan, förutom att hon läst sin ordinarie kurs och fått nästan bara mvg i betyget, också läst in gymnasiets A-kurs i matte. -Jag tycker det är stimulerande med skolan. Och så tycker jag om att lära mig saker. Matte är jätteroligt. Jag hittar matteproblem i det mesta jag gör. För att nämna något så kan möbleringen av ett rum betyda mattematiska uträkningar. Alexandra har bestämt sig för att bli läkare även om vägen dit kan vara svår. -Har jag bestämt mig så blir det så, säger Alexandra. Allt är inte här och nu. Man måste planera även om man bara är 16 år. Jag skulle till exempel aldrig säga - det är för svårt för mig. Istället säger jag - Jag kan. När Alexandra inte pluggar träffar hon gärna tjejgänget. Ett par av dem har hängt ihop sedan Lievägen var världens mitt och tjejerna ville bli poliser. -Man kan ha många kompisar och det är ju kul. Men riktiga vänner som man kan pratat om allt med har man ofta inte så många. Vi träffas och äter och snackar. och när jag står för maten blir det gärna Indonesisk kycklinggryta med ris. Det är så gott.
