Krönika:Brister i omsorgen engagerar

En del tycks bära på traumatiska upplevelser i samband med att föräldrar och nära anhöriga har varit beroende av omsorgen och sedan gått bort. Upplevelser som de inte kunnat lämna bakom sig trots att de i vissa fall ligger flera år tillbaka i tiden. Vården har i dessa fall inte förmått skapa den trygghet som både våra gamla och de anhöriga har rätt att känna. Det ska sägas att en del av dem som hört av sig också har enbart positiva erfarenheter av äldreomsorgen. Det ska också sägas att det alls inte bara är folk från Tomelilla som känner igen sin egen desperation i Ingas dagbok. I vissa fall är det uppenbart att en läkare som tagit sig tid-eller fick tid och resurser-att förklara och även i efterhand klargöra vad som har hänt på sjukhuset eller på servicehuset avsevärt hade kunnat lindra smärtan. Vissa reaktioner vittnar också om en gammeldags respekt för läkarna och sjukvården. Den äldre generationen ifrågasätter inte läkarens beslut, och det finns läkare som inte vill bli ifrågasatta. Om man är missnöjd ska man naturligtvis klaga, ställa krav och, om det är befogat, anmäla - om inte annat för att vården på sikt ska kunna förbättras. Vid stora katastrofer och olyckor rycker speciella krisgrupper ut. Men behovet av stöd och omtanke kan vara lika stort när det rör sig om en kär anhörigs död på hemmet eller sjukhuset. Säkert gör de allra flesta inom hemtjänsten och sjukvården ett bra jobb, utifrån de förutsättningar som politikerna gett dem. Mer tid till de gamla och högre löner till de vårdanställda skulle förbättra villkoren. De som tar hand om våra svagaste - barn och sjuka - befinner sig långt ner på lönestegen. Det finns dock brister som är relativt lätta att rätta till. Det kostar ingenting att hälsa och bemöta någon med respekt. Sedan finns det säkert gamlingar och anhöriga som av olika anledningar kan vara svåra att ha att göra med. Vem kan inte vara det? Det är då som vårdpersonalens professionalitet sätts på svåra prov. 86-åriga Inga är en modig kvinna som har sagt ifrån. Förhoppningsvis stämmer hennes dagbok till eftertanke och leder till förbättringar även om de ansvariga i Tomelilla kommun hittills inte förbehållslöst sagt att de tar kritiken till sig.