Majblomman

– Nu är jag inte aktiv längre, säger hon och minns tillbaka.

– Min första kontakt med Majblommekommittén var att jag fick en sommarvistelse på Löderups sommarhem 1942. Jag hade haft kikhosta och gått ner mig totalt.

Det var Gertruds lärare som tyckte att hon skulle få hämta krafter i Löderup där hon kunde sola och bada i havet och ha det riktigt skönt. Och det tyckte Majblommekommittén också som sa ja till både Gertrud och en annan flicka från församlingen.

– Det var en underbar tid, säger Gertrud.

– När jag minns tillbaka ser jag kall mjölk och skorpor med honung som vi åt nere på stranden. Och så förstås nässelsoppa. Det var krig så det gällde att ta vara på det som fanns. Hela dagarna var fyllda av lek. Jag glömmer aldrig den sommaren. När sen Gertrud som vuxen blev tillfrågad om hon ville vara med och jobba för Majblommekommittén var det sommaren i Löderup hon mindes.

– Jag sa förstås ja och blev invald. Sen jobbade jag tillsammans med de andra medlemmarna för att få in pengar till att hjälpa barn, berättar hon.

– Pengarna vi fått in på majblommor har gått till både sjuka barn och barn som har det jobbigt hemma och kanske behövt komma bort ett slag precis som jag fick efter kikhostan.

Koloniverksamheten finns inte kvar längre. Gertrud tror att ordet koloni klingar illa så ingen är intresserad.

– Tänk för ett par år sen så träffade jag en av mina kamrater från kolonin. Och vi kände igen varandra. Det var roligt.

När Gertrud var kassör var reglerna sådana att de beställda majblommorna delades upp på de olika skolorna i kommunen. Och därifrån till de elever som ville sälja.

– Då fick skolorna en klumpsumma för att de sålt majblommor, det var inte som nu att varje elev får tio procent på det hon/han säljer. Jag kan bara minnas att försäljningen spårat ur en gång, säger Gertrud. Det var en pojke som satte egna priser på majblommorna och stoppade överskottet i egen ficka.

Vi bläddrar i Majblommekommitténs böcker och jämför priser på majblommor och annat.

1956 kostade det kommittén 200 kronor att skicka två pojkar halva sommaren på koloni i Löderup.

En helt otrolig grej är att kommittén skänkt apelsiner dagligen till församlingens skolbarn.

– Det pågick under massor av år, säger Gertrud. Och det var ju för att de skulle få i sig C-vitaminer. Så småningom byttes apelsinerna ut mot vitamintabletter men även det har upphört.

Det visade sig att ungarna inte tog vitaminerna om inte läraren, precis som fluortanten, kollade noga.

Allt som vi gjorde rapporterades till riksförbundet som har det övergripande ansvaret.

Lollo Bark

0417-125 87

lollo.bark@allehandasyd.se