Marie drog för skogens skull
– Jag har alltid varit en frisksportare och det var helt enkelt för lite skog och vildmark för mig här nere. Orientering och skidåkning var det jag brann för och jag behövde större ytor att upptäcka, både i skidspåren och med karta och kompass.
Marie Strömbeck var 13 år när hon lärde sig orienteringens ädla konst i Andrarums IF. Innan dess hade hon gått med i scouterna.
– Jag brukar säga att jag har legat mer i sovsäck och tält än i en riktig säng! Fast riktigt sant är det förstås inte.
Redan som fyraåring, när hon fått sina första längdåkningsskidor började det. Hon for runt i eget spår på åkrarna runt om gården där hon växte upp. Och när hon flyttade till Jämtland fick hon vad hon sökte av gnistrande snö och torr kyla. Skidor åkte hon så fort hon kom åt. Inte var det väl precis närmare till Sälen från Vålådalen än från Österlen men dit for hon titt som tätt. Nåja ganska många gånger blev det som hon utmanade sig själv i Gustav Vasas spår:
– Jodå jag har åkt både långa Vasaloppet, Halvvasan och Tjejvasan, säger hon och låter både stolt och glad.
Men friluftsliv var intedet enda som Marie Strömbeck sökte i sitt liv. Hon blev tidigt medveten om orättvisorna i världen och ville engagera sig. Det tog några år innan hon hittade rätt:
– Att skänka några hundralappar då och då till större organisationers insamlingar kändes inte rätt. jag ville göra något som märktes, något som gjorde skillnad någonstans i världen. Så kom jag i kontakt med en kvinna från Östersund som startade ett hem för barn i norra Indien, ett hem som i dag är självförsörjande och det är målet med alla projekt jag är involverad i.
Marie Strömbeck gick medi Jämtlandsgrupp för internationellt samarbete, Jidca. Gruppen stödjer en förlossningsklinik i Tanzania, hivsmittade och aidssjuka i Kenya. Man är engagerad i att hjälpa gatubarn i Sankt Petersburg.
– Jag har engagerat migi ett projekt för mayaindianer i Guatemala. Vi samlar in pengar till ett kvinnokooperativ som tillverkar marmelad som vi säljer och vi har en fadderverksamhet i en liten by i nordöst.
Säger Marie Strömbecksom några gånger varje år besöker sitt föräldrahem och kallar trakten till samling. Så gjorde hon så sent som i fredags i Andrarums församlingshem. Här håller hon föreläsning och visar bilder. När hon kommer dukar hon upp rättvisemärkta produkter från olika delar av världen; allt från nötter till kaffe till socker och vävda föremål.
– Jag har en u-landsbutik hemma i Vålådalen och folk både där och här handlar gärna. Det märks att de har lärt sig att tycka om produkterna.
Men nu börjar detbli lite tomt på produkter från Guatemala så dit styr hon kosan inom kort. Hon vill förstås se hur de har det, kvinnorna i kooperativet Nueva Estrella och fadderbarnen i byn Xesaná. Och räkna med att hon släpar med sig rejäla välpackade väskor med kläder till barnen.
Efter det besöketska hon fortsätta att fara runt på sydamerikanska kontinenten. Först till Argentina.
– Jag är reseledare på Hurtigruten i Norge och vintertid går en av båtarna som trafikerar Grönland om somrarna en rutt från Argentina till Antarktis så det ska jag göra. Så ska jag ocksåtill Nicaragua och hälsa på en god vän där innan det bär av hemåt igen.
Nu dröjer det till hon är tillbaks i de gamla hemtrakterna igen. Men när det väl blir av lär hon komma med väl packad kappsäck.
