Filmrecension: Happy death day

Tree går på college, festar vilt och är inte särskilt trevlig, speciellt inte mot killar som hon är ointresserad av. Förstår ni, en sur tjej. Som inte svarar på killars sms. Så kan vi ju bara inte ha det, klart hon måste skärpa sig och lära sig en läxa.

För Trees del leder den här dåliga attityden till ett dödsstraff. För när hon vaknar tidigt på sin födelsedag, bakfull i en för henne okänd killes studentrum, ber hon vresigt om en huvudvärkstablett och drar därifrån. På sina partyklackar promenerar hon genom campus-området till sitt eget studenthem och snäser av folk till höger och vänster innan hon sticker iväg på föreläsning och den gifte lärare som hon har ett förhållande med.

På kvällen, när hon är på väg till en ny fest blir hon brutalt mördad av en maskerad man. Han höjer en kniv och sticker ned henne och hon skriker i högan sky. Och vaknar - åter på det där studentrummet. Och sedan utspelas alltihop igen. Och igen. Och igen.

Ni känner igen den i grunden ganska kittlande premissen från den gamla klassikern "Måndag hela veckan", där Bill Murray också spelade en vresig typ, som fastnade i en grådaskig vinterdag i hålan Punxsutawney. Han behövde dock inte dö för sina synder om och om igen, det värsta straff han fick uppleva var att lära sig franska.

"Happy death days" hjältinna Tree, spelad av den för övrigt enormt charmiga Britney Spears-kopian Jessica Rothe, måste däremot som sagt dö på de mest brutala vis innan hon listar ut hur hon ska kunna ta sig ur sin blodiga loop. Det är minst sagt magstarkt i sig, men än värre är hur filmen snabbt börjar relativisera hennes fasa och gör märklig komedi av alltihop.

Men det blir aldrig kul att se den här unga kvinnan bli slaktad. Inte särskilt läskigt heller, ska sägas. Däremot sprider sig snabbt dålig smak i munnen.

TT