Filmrecension: I morgon börjar allt

"I morgon börjar allt" är en nyversion av den mexikanska "Instructions not included", som blev en stor publiksuccé i Mexiko och USA. Det bästa man kan säga om den här franska nyversionen är att den inte är så förutsägbar som man först kan tro. När Kristin, ett one night stand, dyker upp och dumpar en bebisdotter i knäet på den omogne spjuvern Samuel uppstår nämligen snabbt farhågor om att humorn i den här filmen ska vila på slitna skämt av typen "handfallna män som inte kan byta blöjor".

I stället hoppas det raskt åtta år fram i tiden och det visar sig att Samuel är en kompetent ensamstående pappa som lever ett toppenliv med den lilla Gloria i London. Han jobbar som stuntman och har skapat ett fantasifullt hem, inspirerat av valfritt lekland. Mamman har inte hörts av sedan det plötsliga uppdykandet på stranden i södra Frankrike och för att skona sin dotters känslor har Samuel skapat en fiktiv mammapersona, som jobbar som hemlig agent, ständigt på uppdrag jorden runt. Men så plötsligt ger Kristin sig tillkänna och vill vara delaktig i dotterns liv. Inte heller nu tar handlingen den väg som först verkar given: Ett hjärtevärmande kärnfamiljsbygge.

"I morgon börjar allt" har en stabil feel-good-känsla, som dock stundtals känns nästan maniskt forcerad. Den stundtals plågsamt glättiga fader-dotter-relationen får i slutändan sin förklaring, då filmen tar en allt annat än väntad u-sväng in i mörkare territorier. Men då är det liksom försent.

Samtidigt som det är lätt att invända mot trovärdigheten i rollfigurernas handlande - speciellt mammans beteende är underberättat - så har den också några fina stunder. Framförallt räcker Omar Sys energi och karisma ganska långt. Med en bättre manusförfattare och skarpare regissör hade säkert "I morgon börjar allt" kunnat bli en riktigt bra film.

TT