"Mina böcker handlar om känslor"

Helle Helle ser sina sparsmakade romaner som porträtt av mänskliga tillstånd. De handlar alltid om känslor och i den allra senaste, "Om du vill", som så många gånger tidigare om att vara ensam. Två vilsna joggare, en man och en kvinna, möts till slut i en skog utanför Aalborg.(TT)

Publicerad 13 april 2016

Två vilsna joggare, en man och en kvinna, möts till slut i en skog utanför Aalborg. Mannen ser kvinnans fot sticka fram under en gren, men väntar ändå med att ge sig till känna. Först har han hukat bakom ett träd, och som läsare kan man undra om han är psykopat.

Men det gör inte Helle Helle.

””

Annons

"Parfymedame"

Samtidigt som hon njuter av den unga danska poesiboomen är hon själv numera en väletablerad röst i den danska litteraturen.

I sin fram tills nu kanske mest uppmärksammade roman, "Rödby-Puttgarden", använde hon sig av uppväxtmiljön nära det danska färjeläget. Helle Helles mamma var "parfymedame" och en tid arbetade hon på färjan själv.

Det är också de vanliga människorna, gärna från mindre sammanhang på Själland som får huvudrollerna i hennes romaner. De som tvivlar eller, som i den senaste romanen, går vilse. Efter flygresan till Stockholm funderade Helle Helle över vilka hon hade fastnat för under resan och kom fram till en enda: en städerska på Kastrup med ett genialiskt städredskap.

””

Utelämnar gärna

Det strama realistiska berättandet har varit henne signum redan från debuten. Helle Helle utelämnar hellre än att fylla i, hon tonar ner i stället för att skruva upp, men att kalla henne minimalist faller inte i god jord.

””

Därmed inte sagt att hon inte tänker efter vid vartenda ord och varje kommatecken - för det gör hon. Helle Helle talar lidelsefullt om hur ett enda ord eller skiljetecken fullständigt kan ödelägga en mening. Däri finns också förklaringen till det återkommande formatet på hennes böcker: mellan 150 och 170 sidor. Mer orkar hon inte.

””

Pannband och badtoffel

Inför varje roman ger hon sig själv särskilda förhållningsorder. I den senaste hade hon exempelvis en rad ingredienser som skulle med: ord som "pannband" och "badtoffel", den omvälvande kärleken till ett barn som inte är ens eget, men också ljudet av en VHS-spelare.

Det är den kvinnliga joggarens liv som återberättas, bland annat den ungdomstid då hon bodde ensam, då mycket trots allt var ganska bra.

Annons

Det var egentligen bara på kvällarna, när hon hade sett klart på sin film och lyssnade till hur videospelaren automatiskt spolade tillbaka, som det blev jobbigt på riktigt.