En konung ovärdig hjälteglorian

I torsdags, den 6 november, var det som vanligt dags för Ystad (med flera skånska städer) att visa sin totala okunnighet om den egna historien.

Vart man än gick i staden flaggades det med svenska flaggor för att hedra minnet av Gustav II Adolf.

Nämnda så kallade hjältekungs öde beseglades som bekant den dimmiga 6 november 1632 i Lützen. Gustav II Adolf har således aldrig någonsin varit kung i Skåne (som ju mot sin vilja införlivades med Sverige 26 år senare, 1658). När han dog var Skåne befolkat av danskar och utgjorde en blomstrande och välmående del av Danmark. Bara dessa fakta är en anledning så god som någon att inte flagga.

Men det kommer mer. Gustav II Adolf gick i spetsen för ett krigståg i Skåne 1612 där hans trupper slog ihjäl delar av den försvarslösa civilbefolkningen, inklusive kvinnor och barn. Soldaterna hade fått Gustav II Adolfs fulla frihet att härja och döda efter egen vilja. Inom loppet av två veckor ödelades 24 kyrksocknar och dess befolkning. Gustav II Adolf skrev till och med ett brev hem till sin kusin där han skröt över att han och hans soldater hade "grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja".

Sannolikt ligger alltså Gustav II Adolf indirekt bakom flera nutida Ystadsbors förfäders död.

Extra beklagligt är det att en så respekterad instans som sydskånska gymnasiet också flaggade svenskt. Har historielärarna på denna läroanstalt inget att säga till om? Eller är det kanske rent av så att den skånska historien före 1658 är en vit fläck på kartan?

För ordningens skull ska väl tilläggas att den som var kung i Skåne vid det här tillfället, Christian IV, gjorde sig skyldig till motsvarande grymheter i Småland. Men där viftar man i alla fall inte med dannebrogen eller äter bakelser till hans ära på hans dödsdag.