Ett bokstavsbarns vädjan
Det gör mig ont att mina klasskamrater blir drabbade. Det är inget som jag vill - det bara blir så. Varför skall då just jag behöva hjälp? Mitt "hjälp-jag" vet alla att jag inte klarar mig utan. Det stöd som hon ger mig kan alla i min omgivning vara glada för. Mina klass-kamrater vet att mitt "hjälp-jag" alltid finns vid min sida, så de känner sig trygga och skulle det mot förmodan hända något så är hon där och reder ut allt på en gång. Min lärare vet att hon kan hjälpa alla andra barn och gläds säkert av den hjälp som mitt "hjälp-jag" även ger till andra behövande barn. Min familj gläds över att mitt "hjälp-jag" finns för de vet att hon ger allt stöd och all hjälp jag behöver. Och de kan skicka mig till skolan utan att behöva oroa sig att mina klasskamrater och lärare far illa, för vi vet att att utan mitt "hjälp-jag" blir vi alla drabbade. Min familj gör allt för att alla skall må bra. Men att ta bort mitt "hjälp-jag" är som att sparka på mig som redan ligger. Det enda jag vill är att ha en bra skolgång, lära mig läsa och skriva. Det vet jag att jag kan med hjälp av mitt "hjälp-jag". Hennes mål är att göra sig onödig - det blir hon när tiden är mogen. Jag gör allt för att bli en god medborgare. Men för att klara det målet behöver jag hjälp - nu och inte senare i mitt liv! Ett barn som undrar, varför jag?
