Föräldrapenning för individer

S- kvinnorna kräver nu en tredje pappamånad, men en månad hit eller dit räcker inte om vi ska bli jämställda på riktigt.

Debatten om kvoterad föräldraförsäkring tangerar problemet med att det reproduktiva arbetet med barn inte räknas in i den samhällsekonomiska kalkylen – trots att både privata och offentliga verksamheter är beroende av att sådant arbete utförs.

Att det reproduktiva arbetet i hemmen till största delen utförs av kvinnor, som inte sällan går ned i arbetstid för att klara av det, och därmed ofta får mindre ekonomisk självständighet än de män de ofta lever med, är helt enkelt en fråga om makt. Denna maktfråga hänger ihop med hur socialt kön konstrueras; hur vi lär oss att tänka kring våra uppgifter som kvinnor respektive män. När det gäller den traditionella heterosexuella kärnfamiljen måste alltså männen tvingas att ta mer ansvar för barn. På så vis kommer man också åt arbetsgivare som hellre anställer män än kvinnor, då de tror att männen är mindre benägna att ta ut ledighet. Det kräver förstås att kvinnor släpper ifrån sig delar av detta ansvar till män. En individualisering av föräldraförsäkringen, där samtliga vårdnadshavare får lika lång tid föräldraledigt är nödvändig för att bryta mönstret.

Det ekonomiska bortfallet som detta kan innebära är lätt att råda bot på, höj ersättningen till 100 % av inkomsten! Och höj golvet i föräldraförsäkringen som en akut åtgärd!

Blivande jämställd förälder