Många ansvarar för gravstenarna

Kommentar till signaturen Undrande angående säkerheten på kyrkogårdarna (den 24 november).

Frågan gäller de fall där huvudmannen för begravningsverksamheten (församlingen) har bedömt att en gravsten utgör en risk för skada och då lägger ner stenen i väntan på säkring. Insändaren slutar med att fråga om inte kyrkans folk borde kunna fara mildare fram. Svaret är både ja och nej.

Tyvärr kan man inte nonchalera riskerna med gravstenar som inte är förankrade på ett säkert sätt. På en av våra kyrkogårdar hade vi för tre år sedan en otäck olycka där en kvinna på besök på kyrkogården fick en gravsten över benet med en rejäl skada och en lång konvalescens som följd. Hon är ännu inte återställd utan riskerar livslånga men. Vad som kunde ha hänt ett barn vill jag inte tänka på.

Därmed inte sagt att kyrkans folk ska uppträda myndighetsaktigt – i negativ bemärkelse – i onödan. Och ingen tycker väl att en massa liggande gravstenar på en kyrkogård är vackert.

Vi är många som försöker ta ansvar. Gravrättsinnehavaren har ansvar – gravstenen är privat egendom. Vi som representerar församlingarna har ansvar. Jag tillträdde som kyrkoherde vid årsskiftet och gör just nu mitt bästa att vi ska ha både säkra och vackra kyrkogårdar i vår församling.