Om gångna tider i Ystad

Nyheter • Publicerad 2 november 2006

Jag hörde häromveckan i radion att det hade varit struligheter där nere i Ystad mellan ungdomar från olika kulturer. Jag kom då att tänka på 1960-talet då jag bodde där – på Hejdegatan 48.

Jag kom dit genom kontakter som krigsbarn. Då (liksom tydligen nu) fanns det två sorters människor i Ystad, dels de som tycker att alla människor är lika värda och dels de som tycker att alla invandrare ska skickas dit pepparn växer.

Annons

Ystad är en liten fin stad med sina korsvirkeshus, Bäckahästen, Sandskogen och Saltsjöbaden etcetera där jag med familjen firade många fina sommardagar i sol och med sim.

Jag arbetade på Ystad Metall som betare och bänkarbetare. Men svavelsyran tärde på mina tänder som blev svarta. Så jag slutade i god tid. Jag kom in på en grovplåtslagarkurs bland åtta deltagare. Fem av oss fullföljde kursen. Jag fick jobb direkt efter kursen, ett jobb jag hade glädje av i många år.

Något jag aldrig glömmer från denna tid är att jag blev bedragen av arbetsförmedlingen. Efter fullbordad plåtslagarkurs var man berättigad 300 kronor i startpengar. Jag gick till arbetsförmedlingen för att hämta mina pengar men blev tämligen ställd.

Där satt två man bakom disken vid var sitt skrivbord. En av dem sade:

– Bidraget gäller inte ytlänningar&#x85;

Henrik Poltorp – numera västmanlänning

SAXO

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons