Omkring tiggerskan vid Konsum

De flesta går snabbt förbi! Själv är jag en av dem. Men inte alltid. Det blåser en fuktig kall vind som sveper runt knuten, men tiggerskan sitter där med ett nästan madonnamilt uttryck i ansiktet. Det är morgon och jag har just inköpt färska frallor till morgonkaffet. Några småpengar blir över och jag lägger dem lite generat i hennes plastmugg. Och olusten inom mig stiger.

För att inte tala om alla frågor och alla skrönor som florerar i samhället om tiggarna. Var bor hon? Hur kom hon till Konsum? Var är hennes barn? och så vidare.

Många som jag pratar med känner det precis som jag. Vi får skuldkänslor oavsett om vi lägger någonting i hennes plastmugg eller bara går förbi.

På eftermiddagen småregnar det, men tiggerskan sitter där på den hårda marken och jag känner hur vreden växer inom mig. Vreden mot vem? Mot mig själv! Mot samhället! Mot politikerna! Mot hemländerna som inte tar sitt ansvar för sina egna medborgare!

 Vilket land kommer hon ifrån? Rumänien, svarar alla som jag frågar. Men är inte Rumänien ett EU-land??  Hur var det nu med EU som vi röstade in oss till? Skulle inte alla få det så bra, så bra?

Kommer plötsligt att tänka på 30-talet då jag var barn. Ibland dök det upp tiggare fast då

kallades de för luffare och kunde straffas på grund av något som hette (tror jag) för lösdriverilagen. Men så vill vi väl inte ha det år 2014??

När jag handlat färdigt och går mot bilen ser jag kvinnan kommande gående. Hon pratar i 

mobilen. Bra, tänker jag. Då har hon kanske någon som hämtar henne. Men vem? Och vart ska hon?

Ännu en natt i tält? Alla vi som bryr oss och känner oss nästan medansvariga har vi inte rätt att få veta: Vems är ansvaret och vad görs för att vi i ett modernt samhälle år 2014 inte ska behöva ha människor som måste tigga för att överleva??

Vi är många som undrar!