Orättvist få bära föräldrarnas skuldkänslor

Jag är ett skilsmässobarn, likt alla andra men ändå så olikt. Jag har upplevt såväl hat som kärlek.

Mina föräldrar har varit skilda i över ett år. Under den tiden har väldigt mycket hänt. Under detta året har jag aldrig varit en person, utan en sak som hela tiden har blivit slängd fram och tillbaka.

Jag har blivit anklagad och beskylld att skilsmässan mellan mina föräldrar är mitt fel. Något som egentligen är väldigt konstigt, eftersom det var ett beslut som min mamma fattade när hon gick ifrån sin före detta.

Så hemskt, kanske ni tänker, men jag är inte ensam. Det finns många barn ute i vår värld som blir anklagade av sina föräldrar för fel som föräldrarna själva begår. En del människor är inte menade att vara tillsammans och den bördan ska inte ligga på barnens axlar. Sådana föräldrar ger sina egna barn en ryggsäck av smärta och svek, som sedan ska bäras livet ut.

Om ni föräldrar bryter era löften av evig lycka och kärlek, blanda då inte in era gemensamma barn. Det är oftast lättare sagt än gjort, men det är viktigt att ni lyssnar på hur barnen mår. Tala inte om för dem vad er förre detta har gjort för fel, utan låt dem försöka se det med egna ögon. Barn är inte dumma som många tror. Vi barn förstår mer än vad ni vuxna någonsin kommer att ha förståelse för.

Jag förlorade min farfar på grund av orättvis behandling. Behandlingen kom inte ifrån mig, även om det är lätt att man kan tro det. Min egen far har från första början blandat in sin far i skilsmässan. Som egoistisk person delger man bara en del av alla händelser, därav får personen aldrig veta båda parternas berättelse.

Jag har försökt förklara, men mitt värde är inte stort nog. Det är så mycket som jag skulle vilja säga till min farfar. Det enda jag sa, var att jag älskar honom, vilket är sant. Kanske är min kärlek inte stark nog, för han vände den andra kinden till. Min egen farfar.

Jag har försökt och givit ord på den smärta som jag har gått igenom under detta året. Ändå är jag ett barn av så många. Jag är inte det enda barnet som har sett sin pappa misshandla sin mamma psykiskt. Jag är inte det enda barnet som upplevt psykisk som fysisk våld. Min pappa försökte ta allt ifrån min mamma, han tog hennes egna pengar och hennes rätt att leva. Jag är ändå inte ensam om att se detta. Det finns varje dag barn som går igenom detta på grund av att deras föräldrar skiljer sig.

Jag ber er föräldrar att lyssna uppmärksamt på det jag har att säga. Sluta inte att älska era barn, ge dem inte skulden för beslut som har blivit era konsekvenser. Ta tillvara på tiden som ni har tillsammans, för den är knapp. Snart flyttar era små och gulliga barn hemifrån. Där står ni ensamma kvar, men om ni har givit dem respekt och kärlek kommer de att återvända hem och hälsa på med glädje.