Överhetens inbillade sjukdom

Det händer när jag tillskriver en myndighet att jag inleder brevet med ord som Högt ärade! Vördade! eller rentav Ers nåd! Barnsligt, visst, än barnsligare eftersom jag utgår från att myndigheten då mest surnar till vilket stärker min tro att jag ändå aldrig får rätt hur väl jag än argumenterar. Jag föreställer mig myndigheten lika fjärran som min rektor då han ville tukta mig. Högt placerad bak sitt skrivbord blev han en skugga mot fönstret medan jag själv i en nedsutten besöksstol inväntade underkastelsen med solen i vitögat...

Många av oss delar en nedärvd fruktan för Staten. Hur ska man tala till den? Bryr den sig? Varför dröjer den i månader att besvara min begäran om nytt körkort? Den ger oss ingen pardon, överheten. Talar den vänligt, är det på låtsas, letar hellre fel, besluten för övrigt redan tagna, de styrandes sanna anlete dolt i motljus. När skatteverket skrotar filialen i Simrishamn syns i Ystads Allehanda regionchefen skynda från mötet med personalen svartklädd som efter en förtida jordfästning av en varelse om vars dödsorsak man bara visste att hen kostade för mycket.

Ty detta är den nya statssjukan: att vara lönsam. Som vart börsbolag måste skrota kontor, avskeda folk, flytta jobb etcetera för att få applåder, så ska nu även Myndigheten försöka. Det är en inbillningssjuka. Man har förväxlat sig själv med affärsföretag, kanske i längtan att bli som de, med bonusar, jakt, flygplan… Men myndigheten har ett mycket större, ett sociohumanistiskt uppdrag, att ligga ute i riket lite varstans som en hälsning från, ja, ta mig tusan – Kungen. Ett sätt att föra oss samman, staten och vi.

Det är en omätbar andlig tillgång för ett samhälle av utflytt och åldringar att äga ett statligt kontor som visar en smula vänlighet över en helt vanlig disk, en statsmakt man liksom kan ta på och krama och som visar att staten inte glömt en idyll som tenderar att bara roa överheten mellan midsommarens sill och potäter och augustimånens kräftor och Skåne.

Jag är säker på att den byråkrat hyllats som bevisat att de 60 uppskattade (!) tjänstemän som gjort Simrishamn känt för lyckade raider i politiska kändisars fula deklarationer kan trimmas till kanske 50, 40 eller 30 vid en flytt till Kristianstad. Men jag tror inte att en rationalisering i vår digitala tid vore omöjlig om kontoret låg kvar och medarbetarna fick chansen.

Statsförvaltning ska vara effektiv. Jo, men den ska lika lite som vård och skola styras endast av NPM, new public management. Staten är ingen börsraket vars ansvar bärs av riskkapital. Myndigheten är vi själva, gör den om sig till ett beläte få den först be oss vackert om lov.