Turbiner och frossande sydeuropeer utrotar ålen

Dags att ta farväl till våra kära ålagillen? Det allra största hotet mot tillgången på ål är inte själva fisket av ål utan det är kraftverken i vattendragen – vilket experterna är eniga om.

Åldödligheten i kraftbolagens turbiner är i dag mer än 90 procentig. Som exempel kan sägas att Eon har 53 kraftstationer i södra Sverige – endast en (1) station är utrustad med passage för vandrande ål. Trots detta ska kraftbolagens insatser, mot ålmassakrer, ske på frivillig väg och dessutom är det mycket små insatser. Från bolagens sida är man inte intresserade att avslöja hur stora investeringar man är villig att göra. Återstår bara att hoppas på deras goda hjärtan?

Att kraftbolag med sina stora resurser tillåts göra dessa förbättringar på frivillig väg ska ställas mot kravet på ålfiskarna, att halvera fisket till 2012. Så sent som förra året sänktes fiskarnas kvot med 30 procent. Dessa nedskärningar kan innebära att yrkesfiskarna försvinner och ålfisket helt måste läggas ner eftersom det inte längre blir lönsamt.

Fiskeriverket har föreslagit att ålfiskarna bara ska få fånga ål under sammanhängande 90 dagar – inkluderande utsättning och upptagande av redskapen. En undran: Har någon från detta verk deltagit i ålfiskarnas arbetsdagar? Eller sitter de bara på sina rumpor och knattrar fram dåliga förslag på datorerna? Två olika världar som inte möts i verkligheten…

Ett annat hot mot ålynglen, som kommer från Sargassohavet på väg till våra svenska vatten, är fransmän, portugiser och spanjorer som med gott samvete och stor förtjusning äter upp glasålen. Ju mindre ålynglet är desto större delikatess, anser de.

Svenska myndigheter visar stor undfallenhet och feghet,

– dels vågar man från Jordbruksdepartementets sida inte ställa kraftfulla krav i EU på Frankrike, Portugal och Spanien att de ska upphöra med sitt frossande i ålyngel,

– dels låter man beslutsfattarna på vattenkraftverken på frivillig väg själva avgöra hur, var, när och om man är beredd att i sina turbiner sluta mala ålar.

För de minsta i kedjan, yrkesfiskarna, finns minsann ingen frivillighet. På dem och bara dem ska åtgärderna läggas för att rädda vårt ålbestånd.

Rättvist? Knappast!