Välfärd och medmänsklighet – svenskt varumärke?
Sverige har varit ett av världens fattigaste länder de senaste 2 000 åren, kanske det fattigaste! I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet uppstod en del folkrörelser i Sverige, bland andra arbetarrörelsen. Den största delen av denna var den socialdemokratiska rörelsen. Det var en hård kamp mot den tidens överhet och när min mors morfar, Hans Jönsson, år 1907 ledde Sveriges första lantarbetarstrejk, startade något som 50-60 år senare skulle bli världens främsta välfärdsstat, rent materiellt och i viss mån också medmänskligt.
Det var en hård kamp stataren hans Jönsson och hans vänner fick utkämpa – men den var fredlig!
I dag har Sverige varit fredligt i 189 år. Detta samtidigt som det fattiga Sverige förändrades totalt, som det står i texten: Från mörker stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli…!
Under hela den tiden har en kungaätt med namnet Bernadotte haft statschefsbefattning, alltifrån Jean Baptiste, Carl XIV Johan ,till vår nuvarande Hans Majestät Konungen, Carl XVI Gustaf. Ett klassamhälle har reducerats med en arbetarrörelse och en kungatron. Ett speciellt fenomen, eller hur?
Vi hade råd och känsla att bygga en välfärdsstat. För mig känns det som den håller på att ta slut. Solidariteten och medmänskligheten håller på att försvinna. Cornelis sjöng att "somliga går med trasiga skor. Säg vad beror det på?"
Välfärdsstaten är på väg att nedmonteras, avrustas. Visst slapp vi två världskrig och hade en orörd produktionsapparat, men Sverige byggdes också med hårt arbete och flit! Till slut blev alla mätta och kunde satsa på livskvalitet. På 1960-talet hade många löntagarfamiljer hus, bil, kanske båt samt ett anständigt familjeliv. En arbetande familj kunde också välja utlandssemester eller liknande. Många gånger på en lön!
Sverige hade låg arbetslöshet, god skola, bra sjukvård och god äldreomsorg. Var blev detta av? Vi har ju precis samma förutsättningar nu som då. Omtanken var god. Arbetare och kapitalister, svenskar och invandrare, barn och föräldrar levde i en förutsättning för livskvalitet som vi själva valde på olika sätt.
Var blev egentligen detta av?
Solidariteten och medmänskligheten håller på att försvinna! Jag vill ha humanismen tillbaka.
Går det inte att sälja Eq=känslomässig intelligens? Det kunde vi tjäna på, kanske till och med ekonomiskt. Vi har ett bra arv som borde vara möjligt att formera – igen – som produkt!
Med vänliga hälsningar,
Dissidenten Stefan
