Argumenten för och emot surrogatmödraskap
För första gången var antalet barn som kom till svenska familjer med hjälp av en surrogatmamma förra året större än antalet barn som kom hit genom adoption. Men än är det inte möjligt för en kvinna i Sverige att bli surrogatmamma på hemmaplan.
När frågan om att tillåta surrogatmödraskap i Sverige behandlas i riksdagen i juni 2018 röstade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna mot förslaget. Centern, Liberalerna och Moderaterna var för. Argumenten nedan är ett urval av dem som framfördes i riksdagsdebatten.
Argument som mot surrogatmödraskap
Mikael Eskilandersson (SD): ”Barn är ingen vara som kan beställas eller köpas. Kvinnor är inga fabriker för att tillverka barn.”
Karin Rågsjö (V): ”Surrogatmoderskap är en stor business i världen. Det omsätter ungefär 13-15 miljarder per år. Vilka är det då som blir surrogatmödrar? Är det en vit kvinna av medelklass i Sverige? Nej, det är det ju inte, utan det är ganska fattiga kvinnor i exempelvis Indien. Det handlar om klass, kön och etnicitet. (...) det finns något extremt, delvis patriarkalt och även kolonialt, i att använda sig av andra kvinnors kroppar för sin egen längtan.”
Kristina Nilsson (S): ”Det handlar alltså om kvinnors kroppar. Att kunna garantera att surrogatmoderskap är altruistiskt är svårt. Vad vet vi vad som förekommer i en familj? Ni talar gärna om systrar. Vad vet ni om hur systern har påverkats av vänner, släkt och familj? Hur kan vi garantera att pengar inte är inblandade? Det är svårt.”
Argument för surrogatmödraskap
Jenny Petersson (M): ”Vi som har lyssnat till eller på något annat sätt tagit del av ofrivilligt barnlösa pars berättelser vet att de vittnar om en känsla av misslyckande och tomhet. Även ensamstående kvinnor och män kan uppleva denna stora barnlängtan. (...)Men tyvärr finns varken förslag eller reformer på plats för altruistiskt surrogatmoderskap i Sverige.”
Anders W Jonsson (C): ”Det här är en metod som är väl beprövad. Den används i ett stort antal länder. (...) Det är då oerhört märkligt att det i Sverige finns ett sådant motstånd mot det här. Det gör att ett ganska stort antal par som inte kan få barn av den här anledningen i dag tvingas att åka till andra länder. Där hänvisas de till vad man brukar kalla kommersiellt värdmoderskap eller kommersiellt surrogatmoderskap, det vill säga man får betala pengar för det, och det är inte billigt. Det innebär att den här metoden i Sverige i princip är öppen bara för de föräldrapar som inte kan få egna barn och som dessutom har en väldigt stark ekonomi. Det är djupt omoraliskt.”
I diskussionens som förs i Sverige pratas det framför allt om ett så kallat altruistiskt surrogatmoderskap, det vill säga en lösning där kvinnan som bär barnet inte har någon ekonomisk vinning av graviditeten, undantaget för kostnader och utlägg direkt kopplade till havandeskapet. Det andra alternativet är ett kommersiellt surrogatmoderskap, där kvinnan bär någon annans barn med en ekonomisk ersättning som en faktor.
De föräldrar som idag väljer att skaffa barn med hjälp av en surrogatmamma får betala allt själva. Priserna varierar beroende på vilket land man väljer, på eventuell ersättning till surrogatmamman och på vilket program man väljer om man genomför graviditeten via en agentur. Det finns möjligheter att betala för varje enskild insättning, IVF, eller att betala för ett garantiprogram som är dyrare, men som garanterar att man får ett barn. Priserna varierar från 300 000 kronor till 1 200 000 miljoner kronor. Ersättningen till surrogatmamman är vid en kommersiell lösning i USA cirka 25 000 till 30 000 dollar.
