Ärren finns alltid kvar

För tio år sedan var jag med om en brand i Italiens huvudstad Rom. Trots att det gått lång tid kan jag ännu känna den kväljande rökdoften och minnas smärtan när chocken släppte lite och jag insåg att mina händer var kraftigt brännskadade. Fram tills dess trodde jag att bränder var något som drabbade andra.

Ystad • Publicerad 10 november 2008

Ett högt knäppande ljud utanför hotellrummet väckte oss den tredje natten i Rom. När vi gläntade på dörren för att se vad som stod på möttes vi av tjock stickande rök så den stängdes snabbt. Fönstren i rummet vette mot en atriumgård så vi kunde inte se vad som hände ute på gatan. Det fanns bara en sak att göra resonerade vi och det var att ta sig ut. Utrustade med blöta handdukar för munnen började vi vandringen två våningar ned i en smal rökfylld trappuppgång. Det var den längsta och svåraste vandringen jag någonsin gjort. Man befinner sig mitt i denna kraftiga dimma och vet inte om eller när man ska komma ned. Den sista biten slog lågorna ut från hisstrumman och där stod äntligen brandmännen och tog emot oss.

Tio år senare har såren efter andra gradens brännskador läkt på mina händer, och i ansiktet som också fick sin beskärda del syns inget. Inget utvändigt, men när nya bränder drabbar andra som nu i Ystad, är det lätt att obehagliga minnen väcks till liv igen.

Carina Johansson

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons