Blivande djurskötare räds inte larver

Den röda gruppen på djurparkslägret sitter och kelar med sköldpaddorna på Ystad djurpark.

De har just gjort klart skötselpassen och nu kelar de på gräset med de förvånansvärt pigga skaldjuren.

- Vi har lärt oss hur man ska bära dem i sidorna. Och att sköldpaddor äter mycket sallad, säger Kristoffer Kopp från Laholm. Han kan tänka sig att bli djurskötare när han blir vuxen, säger han. Den andra dagen på lägret rör sig barnen vant med både kungspyton och skäggagamödlan med det piggiga skinnet.

- Roomservice! säger Kristoffer Kopp när han dyker upp med en matskål som han ställt i ordning till sköldpaddorna. Sallad, vindruvor, gurka, morötter, squash "och lite sånt" har han lagt i, förklarar han.

Mathilda Hultén är på lägret för tredje året. Djurintresset märks tydligt och i dag ska hon hämta hem en alldeles egen golden retriever, berättar hon.

När tamariaporna, som är släkt med silkesaporna, ska matas tar hon vant en fem centimeter lång zophobaslarv i handen och kliver in i glasburen.

Därefter är det den blåtungade skinködlan som ska få en portion. Ledaren Ellen Nåfält tar ut det tre decimeter långa djuret och instruerar.

- Man ska ha en hand under alla fötter. Den här har blivit klämd, säger hon och visar att svansen är lite sned.

- Ä;;ter den människa? undrar Kristoffer Kopp som står lite för nära djuret för sin fråga. Men Ellen Nåfält ger lugnande besked och barnen klappar vidare.

Så rusar alla i väg till lemurerna. De ska få russin och banan och de små aporna svingar sig mellan barnen. Kristoffer Kopp får en apa på skallen och håller russinet så långt bort som möjligt för att göra lunchintaget svårare för apan.

- Jag ser ut som frihetsgudinnan! skrattar han när han inser sin ovanliga kroppsställning.

David Hultén står utanför lemurburen.

- Tänk att ha en sån hemma! Alla ägodelar av glas skulle säkert vara sönderskurna när man kom hem. Och mitt x-box hade nog blivit nerpinkat, säger David Hultén som står utanför lemurburen.

Han var själv med om en märklig sak i djurparken, säger han. Det var en alpacka som trodde att han var lama.

- Det var några lamor som parade sig och då ville han också vara med. Han tittade så surt! Han verkade också vilja ha en hona. Han kanske skulle skaffa sig det, så att han blev lite gladare.

Anna-Karin Johansson