Cecilia Billgren: Cecilia Billgren: Även fåglarna vet att man ska hjälpas åt
Det mesta kan man ordna. Få saker är helt omöjliga, de tar bara lite längre tid, särskilt om man tvingas göra dem ensam. Tillsammans går allting bättre. Ett tungt, tråkigt och enahanda jobb går betydligt lättare om man är minst två. Inte bara för att det går snabbare. Det blir liksom trevligare också.
Jag tänker på när vi köpt ved som skulle staplas i uthuset. En kubikmeter vedträn är jättemycket när det ligger utslängt på uppfarten. Ännu mer blir det när vindarna är isiga och luften blandas med hagel. Ensam skulle man kunna gråta över sisyfosuppgiften. Men är man två blir det nästan som en tävling, inte mot varandra, utan mot omständigheterna.
Jag tänker på alla gånger i stallet när hästen krånglat. Bara storleken, styrkan och kilona hos kusen gör att man ensam står sig ganska slätt. Men är man bara två går det betydligt lättare.
Även på en tidningsredaktion är det enklare när man hjälps åt. Ensam kan man upprätthålla bevakning, men som en i ett team kan man åstadkomma så mycket mer. Kreativiteten blir större när man får chans att bolla sina idéer med en kollega, faktakollarna blir sannolikt mer heltäckande när mer än en letar uppgifter och inte minst blir man säkrare i en grupp. Det är lätt att dra ner på den journalistiska ambitionen om man känner sig ensam och utsatt. Men i den kollegiala värmen i YA-familjen ska det mycket till för att journalistiken ska bli sämre på grund av hot och faror.
Det är faktiskt inte bara människor som har förmåga att samarbeta. Även djuren har insett värdet av att hjälpas åt. Av en djuraffärsägare fick jag en gång veta att råttor passar varandras ungar. Nu läser jag att en Lundaforskare konstaterat att även många arter fåglar samarbetar inom familjen. Några av ungarna stannar helt enkelt hemma i boet och hjälper sina föräldrar att mata småsyskonen. Det går visserligen ut över de äldre barnens möjlighet att själva bilda familj, men rent genetiskt har en hjälpsam fågel större chans att själv få hjälpsamma ungar och det ökar chanserna för kullen att överleva. På sikt kan en hjälpsam fågel alltså ta igen vad den missade när den valde att stanna hemma längre.
Det känns som att forskarrönen om hjälpsamma fåglar kommer i rätt tid. Efter en valrörelse där ordet solidaritet inte förekommit särskilt ofta är nyheten om de hjälpsamma fåglarna som ett vänligt leende, en smekning.
Kanske är det dags att höja fåglarnas anseende. De är uppenbarligen smartare än vad jag förstått. Frågar man pessimisten om vi har något att lära av våra bevingade vänner, finns risk att man får svaret ”det vete fåglarna”. Själv räknar jag mig till optimisterna och vill tro att hjälpsamheten kan få mer luft under vingarna.
