Dockorna växer fram vid köksbordet

Köksbordet i lägenheten är fyllt med garnnystan, tygrester, träbitar och plastdelar. Och i lådorna ligger mångdubbelt så mycket. För en utomstående liknar det kanske mest skräp. Men för Eva Nielsen Knutagård och Finn Nielsen är allt värdefullt material.

– Man vet aldrig när vad kan komma till användning, säger hon, drar ut lådan framför sig och visar röran med pärlor, virknålar, tråd och garn.

De används till dockor. Att skapa dem är nämligen deras stora hobby. Hon virkar dem. Han snickrar och pysslar ihop detaljerna till. Som den väldekorerade smörgåstårtan som bagaren håller i, paletten och den omsorgsfullt färgnedstänkta rocken till konstnären eller fiolfodralet till gatumusikern fyllt med sedlar och mynt.

Resultatet blir inte vilka dockor som helst utan riktiga små konsthantverk.

De sitter vid vars en ända av köksbordet och arbetar tillsammans. I bakgrunden hörs musik från Radio Active. Just nu skapar de en flicka som ska bära ett våffelfat.

– Den ska min syster få. Hon har en våffelstuga i Markaryd och det är klart att där ska stå en våffelflicka på disken.

Yngste sonen har precis kommit från skolan och det är dags för eftermiddagsfika. Det är dukat i vardagsrummet och doften av kanelbullar avslöjar vad som bjuds. Hunden Anna som är en korsning mellan en Border Collie och en gråhund lägger sig tillrätta under bordet.

– Varsågoda ta för er, säger Eva Knutagård.

Hon har bakat bullarna och årets första lussekatter under dagen

– Vi bakar allt bröd utom knäckebrödet. Jag tycker att det är roligt, godare och billigare. Och så vet man vad som finns i bröden om man bakar själv.

I dag behövde Finn Nielsen som är korsordsmakare dessutom lite julkakor till en bild för ett kryss som han håller på med. De juldukade därför i vardagsrummet, tände adventsljusen, lade fram bullarna och fotograferade.

När de korsorden är klara kontrollöser Eva Knutagård dem. Båda två gillar också att ta sig an andra kryss. Varje vecka köper de Expressens kryssbilaga. Vars ett exemplar. Sedan löser de allt.

– Utom det som är på första sidan man slår upp. Det är för lätt, tycker jag, säger Eva Knutagård.

Båda har alltid tyckt om att skapa. Finn Nielsen är uppvuxen med konsten och det pysslades mycket i det danska hem han kommer ifrån. Till professionen är han litograf och har bland annat haft ateljé i Kivik. I en byrå med smala lådor i vardagsrummet ligger gamla alster som han tryckt med kalksten.

– Det var tungt. En sten väger 150-175 kg när man ska ha upp dem i pressen. Jag använde också handtryck med mycket lösningsmedel, säger han.

Eva Knutagård har ägnat stora delar av yrkeslivet åt matkonsten. Hon har bland annat haft hotell och restaurang Hanöbris i Kivik. I dag jobbar hon som ekonomibiträde i köket på dagcentralen Göken.

Alexander Nielsen Knutagård har inte fastnat i docktillverkningen men i höstas började han på John Bauerskolan och medieprogrammet och inriktningen kring media och IT passar honom perfekt. Kanske satsar han på ett yrke inom webbdesign eller film så småningom.

Föräldrarna är stolta över hans talanger både inom text och bild. På väggen hänger en tavla av en ängelliknande figur som han ritade innan han ens fyllt tre. Och för några år sedan vann han en skrivartävling.

– Äsch, det där var länge sedan, säger han själv.

Tre år har gått sedan paret Nielsen Knutagård gjorde sin första docka till en mobil. Då föddes ett av deras barnbarn och de ville skapa en personlig present, något bestående som ska finnas kvar när deras generation försvunnit. Eva Knutagård började leta efter ett gammalt mönster till Snövit och de sju dvärgarna som hon tidigare använt. Fast hon hittade aldrig det.

Finn föreslog då att hon skulle hitta på ett eget.

Sedan dess har det blivit hundratals dockor vid köksbordet. Och de har bara blivit bättre och mer välgjorda. Modigt tar hon fram och visar ett av de första exemplaren.

– Hemskt fula var de i början. Inga fötter och inte näsor hade de.

I dag är paret är mycket självkritiska och kan sitta i timmatal med en figur. En fjäder i en skrud till indianen tog till exempel första gången sex timmar att göra av garn och ingen docka är den andra lik.

– Allt bygger på vår egen fantasi. Vi har båda lätt för att se hur något ska se ut. Sedan kommer Finn ofta med en lösning på hur vi kan genomföra idén.

Främst skapar de för sina nära och kära fast de har också gjort en del på beställning. Fast egentligen vill vi inte det. Det blir så stressigt, menar de.

Det är dags att röja upp på köksbordet. De påbörjade dockorna packas ner i lådorna igen. Verktygen samlas ihop. Vid sjutiden brukar det vara dags för mat i familjen Knutagård Nielsen. I dag blir det wienerschnitzel.

Jessica Ziegerer

0411-55 78 68

jessica.ziegerer@allehandasyd.se

aFamiljenNielsenKnutagård

n Bor i lägenheten: Finn Nielsen, 57 år, Eva Nielsen Knutagård, 54 år, Alexander Nielsen, 16 år.

n Antal år i huset: 7 år. Först i en femrummare en trappa upp. Sedan 2,5 år i den nuvarande lägenheten.

n Husdjur: Hunden Anna.

n Vuxna barn som inte längre bor hemma: Rebecca, 34 år, Marcus, 31 år, Daniel, 29 år, Gabriella, 26 år. Rikard, 33 år, Kim, 25 år, Conny 21 år.

Mejl: finn.nielsen@comhem.se

Grafiken: Regg 32D, andra (?) våningen till höger. (mitt emot Ståhlberg/Knutsson?)